Debatt: Kvinnojourer måste få höras, synas och kosta

De första kvinnohusen tjänade två syften, att erbjuda stöd och skydd för våldsutsatta kvinnor samt att sätta mäns våld mot kvinnor på den politiska agendan. Kvinnohusen växte fram på ideell basis där kvinnor gjorde ett omfattande arbete utan någon ekonomisk ersättning. Den feministiska organisationen Grupp 8 menade redan på 1970-talet att mäns våld mot kvinnor var samhällets ansvar. De ansåg att det var reaktionärt att utnyttja kvinnors solidaritet för ett ändamål som bygger på patriarkala förtryck.

Sedan 2007 är kommunerna enligt lag ansvariga för omsorgen av våldsutsatta kvinnor. Ändå vilar idag 54 procent av kvinnojourernas verksamhet på ett ideellt engagemang. Ett engagemang som dessutom konkurreras ut av privata företag som bedriver kvinnojourer. Den ökade privatiseringen har lett till en debatt om bland annat huruvida det är moraliskt att profitera på våld och vad det får för konsekvenser i samhället.

Kvinnorättsorganisationen Kvinna till Kvinna stöttar kvinnojourer i ett antal länder där vi arbetar och vet därför värdet av att dessa får ett långsiktigt bistånd. Ett minskat stöd får stora följder för samhället. Kvinnojourer fyller en viktig funktion och är ofta den första plats dit kvinnor vänder sig för skydd och hjälp. De har även en gedigen kunskapsbank och en lång erfarenhet av att möta våldsutsatta kvinnor.

Trots att Sverige är beroende av de ideella kvinnojourerna får deras arbete för lite erkännande i samhället. Detta leder i slutändan till att frågan bortprioriteras både politiskt och ekonomiskt. I Jämställdhetsmyndighetens rapport ”Styrning ger resultat” (2020) går att läsa att kvinnoorganisationer får minst stöd i jämförelse med andra stödorganisationer.

I pandemin är många kvinnor isolerade tillsammans med sina förövare vilket lett till ett ökat tryck hos kvinnojourer både i Sverige och runt om i Europa. På grund av bristande resurser har kvinnojourerna svårt att möta det ökade behovet.

I februari 2021 meddelade Riksorganisationen för kvinnor- och tjejjourer (Roks) att de stämmer staten och kräver ett erkännande av kvinnojourer som det samhällsbärande organ de är. Stämningsansökan kommer även med en handlingsplan för hur mäns våld mot kvinnor ska förebyggas. Roks stämningsansökan visar tydligt vart frågan om våld mot kvinnor hör hemma – nämligen i politiken.

Jenny Westerstrand, ordförande för Roks, beskriver i pressmeddelandet:

– Vi ser att stödet är svagt, att resurserna är få och att den kunskap som vägleder samhället inte utgår från kvinnors fulla värde som medborgare.

Även om pandemin kastat ljus på det ökade våldet mot kvinnor är det fortsatt alldeles för tyst om kvinnojourernas samhällsbärande funktion i den politiska debatten. Vi borde alla ställa oss bakom Roks stämning av staten och stå upp för ett erkännande av kvinnojourernas viktiga arbete.

Det är dags för samhället att ta sitt ansvar.

Kvinnojourernas arbete ska höras, synas och kosta.

Visionen som kvinnohusen hade på 70-talet ska bli verklighet.

///

Linda Zetterström

Hannah Blaad

Agnes Westberg

Olga Fare

Kvinna till Kvinnas volontärer i Stockholm