Debatt: Kungens förmögenhet är en republikförsäkring

Enligt hovets informationschef Margareta Thorgren framställer Thomas Lyreviks bok ”Den kungliga kleptokratin” hovet som laglöst och korrumperat och är därför svår att bemöta på ett seriöst sätt. Thorgren har rätt. Bokens fakta och slutsatser är i det närmaste omöjliga för statschefen och hovet att bemöta sakligt. Av det enkla skälet att hovet är en laglös och korrupt organisation. Regeringsformen stadgar att ”Den offentliga makten lyder under lagarna”. Så vilka lagar styr hovet? Till skillnad från alla andra statliga verksamheter existerar inte statschefens förvaltning i rättsordningen. Hovet är laglöst och följer endast vad kungen bestämmer.

Laglösheten gör att statschefen själv kan bestämma sin och sin familjs ersättningar och förmåner. Dessutom utan insyn eftersom hovet undgår offentlighetsprincipen. Därutöver är kungahuset de enda i landet som är befriade från arbetsgivaravgifter, inkomst- och förmånsskatt på det som privatiseras ur hovets ekonomi. Hovet undgår alla lagar och regler som motverkar jäv, intressekonflikter och korruption. Allt som inte är förbjudet verkar tillåtet hos statschefen, som att hovanställda sköter hans privata aktier, fastigheter, bolag, bilar, båtar och en enorm mängd inre lösöre. För att inte tala om alla hushålls­nära tjänster.

Eftersom kungligheter är de enda som undgår mutbrottslagstiftningen kan de även privatisera varor, tjänster, bidrag och gåvor från beskyddade organisationer, privatpersoner, företag och andra verksamheter utan rättsliga konsekvenser. Ta hovleverantörsystemet, som står i fullständig strid med de offentliga upphandlingsreglerna. Förutom att företagen levererar till hovet och kungafamiljen, kan även familjen leverera till hovleverantörerna. Prins Carl Philip har satt i system att formge åt hovleverantörer och föra ersättningarna till sina privata bolag med hovanställda i ledningarna. Det handlar om tjänster och gentjänster som för alla andra skulle innebära offentlig vanära, åtal och uppsägning.

En verksamhet är inte mindre korrupt bara för att den är laglös. Medan regering och riksdag återkommande har skärpt kraven på en oförvitlig statsförvaltning går statschefen i motsatt riktning. Hovet är genomkorrupt. Och den ytterst ansvarige för korruptionen, statschefen, är åtalsimmun. Så fungerar kleptokrati, vars affärsidé är att tillskansa sig offentliga tillgångar genom att undgå lagen, för att sedan skydda det man tagit med hjälp av lagen och den personliga äganderätten.

Här kommer kungahusets enorma samlingar med privatägda konstskatter in. De har inte bara till stor del förvärvats med skattemedel. Vad Thorgren än säger är det skattebetalarna som finansierar samlingarnas förvaltning och härbärgering. Thorgren för fram att konstskatterna är vårt gemensamma kulturarv. Det instämmer vi till fullo i. Men det har aldrig varit aktuellt för statschefen att överlåta egendomen till staten. I själva verket är större delen av mångmiljardförmögenheten en republikförsäkring som faller ut när kungafamiljen inte längre kan leva på skattebetalarna.

Eftersom korruption föder korruption måste också de som medverkar i berikningen få något.

Utmärkelser, extrapensioner och statliga bostäder till hovanställda räcker långt. Medan statsförvaltningen avvecklat sina tjänstebostäder har statschefen behållit runt 350 villor och lägenheter i Stockholms mest attraktiva lägen, med förmånliga kontrakt för inte minst hovets högre chefer, där de kan bo även efter att de har avslutat sin anställning och fram tills de dör. Så köps lojalitet och tystnad. Och tvärtemot vad Thorgren säger går en del av Djurgårdsförvaltningens hyres­intäkter till Hovstaten, där kungen utan insyn privatiserar pengar.

Så hur vågar hovets informationschef i strid med fakta påstå att laglösheten, berikningen och korruptionen inte stämmer? Svaret är just hovets laglöshet. Hovet är den enda statliga förvaltning som inte omfattas av grundlagens krav på saklig och opartisk information. 

Niclas Malmberg

Miljöpartist och medlem i Republikanska föreningen

Thomas Lyrevik

Författare till ”Den kungliga kleptokratin”