Debatt: Kulturskolan borde vara kostnadsfri

Varför kostar Bach, men inte Linné? Det undrar Henrik Andersson.

Under ungdomens frågestund i kulturnämnden för några år sedan passade en flicka från Råslättsskolan på att fråga hur det kommer sig att det kostar pengar att gå i Kulturskolan. Jag minns inte längre vad majoritetens ansvariga företrädare svarade, men jag minns att flickan fortsatte att berätta om varför hon fann frågan intressant.

Hon berättade om sin pappa som jobbade heltid, sin mamma som jobbade halvtid och om sina tre syskon. Hon och hennes tre syskon ville alla gå i Kulturskolan. Hennes storebror ville spela gitarr, hennes två småsystrar älskade teater och själv spelade hon cello. Alla fyra fick som tur var gå i Kulturskolan. Men de fick turas om. Föräldrarna hade inte råd att ha fyra barn i Kulturskolan samtidigt, något som flickan både skämdes för och fann helt orimligt. Jag minns hennes plågsamma uttryck när hon sa: ”Varför ska det kosta att lära sig spela Bachs första violinsonat i g-moll?”

Den där frågan har förföljt mig sedan dess. Och den har förvandlats till nya frågor. Om alla barn är lika mycket värda, borde vi då inte värdera ett barns vilja att studera Bach lika högt som ett annat barns vilja att studera Linné? Om kultur är en naturlig del av välfärden, borde vi då inte vara villiga att gemensamt betala för den? Om kulturen tillhör oss alla, borde vi då inte börja med att se till att barnen får ta del av den?

Socialdemokraterna har inför valet uttalat en tydlig satsning på kulturskolan – och den är bra. Men jag vill att vi tar det ett steg längre, när det ändå är inom räckhåll. Låt oss en gång för alla jämställa de konstnärliga barnens drömmar med de övrigas.

Vi finansierar vår skola för att vi vet att det är en god investering att låta alla barn utvecklas i den riktning de själva vill. Låt oss samtidigt (rimligt som det är) tänka att Sveriges ­musik- och kulturskolor är den bakomliggande orsaken till det svenska musikundret. Då är Kulturskolan, hur vi än väljer att finansiera den, en oerhört lönsam affär. I hela landet tar musik- och kulturskolorna in 338 miljoner kronor årligen i avgifter. Det är en kostnad samhället borde kunna bära, för att se till att alla barn får samma rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet, som det står i barnkonventionen.
Tio kommuner har dessutom redan gjort Kulturskolan avgiftsfri: Boden, Härjedalen, Luleå, Ragunda, Skara, Skinnskatteberg, Strömsund, Sundsvall, Älvkarleby och Örnsköldsvik.

Det är alltså fullt möjligt både för små och stora kommuner. Det är dessutom kommuner som har olika politiska majoriteter. Den avgiftsfria Kulturskolan har alltså stöd i flera partier. Alla barn har rätt till kultur, inte bara de som har råd. Den brasklappen finns av förklarliga skäl inte med i barnkonventionen.  

Allt det här ekonomiska och politiska radar jag upp bara för att övertyga er. För mig är orsaken till att Kulturskolan borde vara kostnadsfri mycket enklare än så. Orsaken är att alla barn som vill lära sig spela Bachs första violinsonat i g-moll borde få göra det. Orsaken är att det rätta svaret på flickans fråga är att det ska såklart inte ska kosta!

Och tycker ni att jag har fel, så gå hem och lyssna på Yo-Yo Ma när han framför ovan nämnda stycke (Unaccompanied Cello Suite No.1 in G Major, finns på Spotify). Varje skattekrona som leder till att ett barn slutligen lär sig framföra det där, kan omöjligt vara annat än väl investerade pengar.

Henrik Andersson
Socialdemokraterna