Debatt: Kulturen är demokratins garant – så nej det räcker inte att fira

Kultur- och demokratiminister Amanda Lind skriver en artikel i Dagens ETC med anledning av 100-årsminnet av det som ses som demokratins genombrott i Sverige – första tillfället när även kvinnor fick rösta i riksdagsval.

Gott så! Lind summerar med att det är värt att fira, men att det inte räcker – vi måste arbeta för att stå starkare inför 200-årsjubiléet!

Det är bra att ha visioner eller till och med långsiktiga mål. Men, de flesta av oss som lever nu kommer då att vara borta – och i värsta fall kommer Sverige inte längre att stå som ett föredöme vad gäller demokrati och yttrandefrihet.

Lind konstaterar att Sverige internationellt sett står starkt vad gäller demokrati och påpekar det uppenbara att högerpopulistiska regimer använt corona för att begränsa demokratiska fri- och rättigheter med exempelvis övervakning och förbud mot regimkritiska budskap. Det ekar bekant från vad som utspelat sig i svenska regioner och kommuner de senaste åren.

Lind skriver att var fjärde person i Sverige aldrig har försökt påverka i en samhällsfråga och det bekymrar henne. Arbetarrörelsen hade förr devisen ”Kunskap ger makt”. Den har övergivits. Det oroar mig.

Hon fortsätter med att räkna upp vad regeringen vidtagit för åtgärder för att stärka demokratin. Ett antal uppdrag. Till Brottsoffermyndigheten, Kriminalvården och Forum för levande historia ”för att uppmärksamma 100-årsjubileet och för att utifrån historien visa på konsekvenserna av ett icke-­demokratiskt styrelseskick”. Det riktas till elever i skolan. Utmärkt! Men varför inte tala klarspråk? Är regeringen så ängslig i förhållande till SD och dess vapendragare att demokratiministern inte får nämna vargen vid namn? Brottsoffermyndigheten, Kriminalvården, bra! Och, civilsamhället – ständigt detta civilsamhälle som ska ordna allt – ska få bidrag för att öka kunskap och ge verktyg, till exempel idrottsföreningar. Absolut! De sköts också av ideella krafter till största delen.

Till det som chockar mig. Amanda Lind är kulturminister men nämner inte med ett enda ord konst och kultur – i en artikel om demokrati och yttrandefrihet.

Förskola och skola är, eller borde vara, den plats där alla barn och unga får möjlighet att själva utöva och även få tillgång till professionell konst och kultur. Att få sina liv och sin verklighet gestaltad och utifrån det ges möjlighet till reflektion och samtal och därefter kunna ta med sig dessa upplevelser och tankar i sin framtida utveckling och i sitt liv. Det är konkreta verktyg. Verktyg som alla barn ska ha lika rätt till, oavsett bostadsort, klass och hur kunniga skolledarna är. Därför ska skolan ha centrala direktiv så att det blir likvärdigt. Det är också i skolan som unga första gången möter utmaningen att tala inför en grupp – sin klass. Där finns möjlighet att integrera såväl demokrati som värdegrund.

I vård och omsorg bör tillgång till att både utöva (för den som kan) och ta del av konst och kultur vara en självklar del, det är demokrati och ger vinst – både mänskligt och ekonomiskt.

Att övriga ministrar och många politiker saknar intresse för konst- och kulturpolitik, det har jag vant mig vid. Men, jag kräver att vår kulturminister står upp för all konst och kultur. Alltid – och särskilt nu när de branscherna tillhör de värst drabbade – som i sin tur kommer att kunna ge svåra effekter på just demokrati och yttrandefrihet. Det är verksamma inom konst, kultur och fri press och media som står som yttersta garant för att demokratin finns kvar om 100 år. 500 miljoner har regeringen hittills satsat på fria konstnärer och alla runtomkring under corona. Som sagt – det räcker inte med att fira.