Debatt: Kubanska läkare hjälper till i kampen mot corona – vi kan hjälpa Kuba

Det var varken EU eller Nato som först sände efterfrågade specialister när det italienska hälsosystemet höll på att knäckas, det var Kuba. Det kan tyckas märkligt, men är ingen tillfällighet. Och det kan bli början till något långt mer om­fattande.

Idag är 30 000 kubanska hälsovårdare i tjänst i fler än 60 länder, mest i Latinamerika och Afrika. Som flest var de 55 000. Nästan hälften av dem är läkare. Mest känd är insatsen mot ebola-epidemien i Västafrika 2014. Då spelade 460 specialutbildade läkare och sjukvårdare en avgörande roll i kampen mot det dödliga viruset, med stor fara för att själva bli smittade.

Den kubanska hälsoinsatsen är inte bara altruistisk. Under de senaste åren har den varit Kubas viktigaste exportvara. Efter att bland andra högerregimen i Brasilien sänt hem kubanska hälsovårdare, har intäkterna halverats. Men de är fortfarande tre gånger högre är överskottet från den näst viktigaste valutaintäkten, turismen. Och nu har turismen upphört, på grund av corona-epidemien. Om någon tror att bojkotter och minskade exportintäkter skulle öka chanserna för mänskliga rättigheter och demokrati på Kuba tar de miste. De snarare motiverar auktoritärt nationalistiskt styre. Det som behövs är ökat internationellt samarbete och en bättre ekonomi på Kuba. Ingen förnekar Kubas framsteg inom utbildning och hälsovård. Vad vore väl bättre än att dessa framsteg även kom andra till del, samtidigt som ökade intäkter reducerade behovet för auktoritärt styre på Kuba?

När en tiondel av mänskligheten lever i extrem fattigdom, och när det ofta saknas fungerande offentliga hälsosystem och statsapparater, är det enkelt att förstå det förtvivlade uttalandet av FN:s generalsekreterare om att ”hela mänskligheten är hotad”.

Kuba kan göra skillnad. Dess medicin Interferon alfa-2b användes i Kina mot coronaviruset och kan vidareutvecklas, men USA blockerar internationellt samarbete. FNs mänskliga rättighetskommissarie Michelle Bachelet kräver att sådana sanktioner upphävs i kampen mot coronaviruset. Norge och Sverige måste stödja henne.

Men framförallt har Kuba ett av världens bästa system för att hantera både naturkatastrofer och epidemier. Under 20 år har man använt sin kunskap till att dessutom utbilda cirka 30 000 läkare från mer än 100 av världens fattiga länder. Med internationell finansiering och koordinering kan dessa läkare – tillsammans med kubanska kolleger som befinner sig på uppdrag i deras hemländer – göra en avgörande insats i kampen mot coronaviruset. Hittills har Kuba sänt 593 läkare för att hjälpa till att bekämpa viruset i 15 länder. Till exempel har Sydafrika bett om kubansk hjälp att förbättra hälsoväsendet i sina slumområden.

Men samtidigt som Kuba har tusentals läkare att erbjuda är landet inne i en djup ekonomisk kris. Andra länder måste betala för deras insats. Det kan fungera väl. Den norska finansieringen av den omfattande kubanska hälsovårdsinsatsen efter jordbävningen på Haiti 2010 är ett lysande exempel. Kubanska myndigheter är nu redo att diskutera liknande samarbete med Norge, antingen bilateralt eller genom WHO. Troligen gäller det även Sverige. Norska arbetarrörelsens Folkehjälp och sannolikt Kyrkans nödhjälp har vänt sig till norska UD och erbjudit sin medverkan. Är svenska organisationer beredda att göra detsamma?