Debatt: Krisen slår hårdast mot flickor – det vet vi från tidigare epidemier

Inom Plan International pågår nu den största humanitära insatsen i vår historia – där vi för en kamp mot klockan för att minska spridningen av covid-19 i de mest utsatta områdena i världen. Samtidigt arbetar vi parallellt för att förebygga pandemins negativa effekter, som vi vet kommer och delvis redan ser. Vår högsta prioritet är att skydda barn och unga, inte minst flickor, från våld, fattigdom, hunger, barnäktenskap och barnarbete.

Våra insatser bygger på lärdomar från vårt arbete i humanitära kriser och tidigare epidemier.

I augusti 2014 slog Världshälsoorganisationen WHO fast att ebolautbrottet var en global hälsokris. I flera månader satsades det på att stoppa spridningen av viruset och stärka sjukvården i de drabbade länderna Guinea, Liberia och Sierra Leone.

När insatserna utvärderades kunde många biståndsorganisationer konstatera att insatserna enbart hade fokuserat på själva sjukdomsutbrottet men bortsett från hur barn och familjer påverkades av krisens följder. Det visade sig att fem miljoner barn hade slutat skolan och 16 000 barn hade förlorat en eller båda sina föräldrar. Samtidigt hade mäns våld mot flickor och kvinnor ökat dramatiskt och 14 000 tonårsflickor hade blivit gravida.

Vänta inte. Vår erfarenhet visar att hälsokriser starkt påverkar utsatta barn och unga på en mängd olika sätt. För att barns och ungas framtida hälsa och välmående inte ska sättas på spel, måste de fortsatt ges möjlighet till utbildning, skyddas mot våld och få tillgång till ungdomsmottagningar, mödravård och psykologiskt stöd. Dessutom måste deras föräldrar få ekonomiskt stöd.

Vår erfarenhet visar att flickor drabbas hårt i alla sorters kriser. Studier från kriser och konflikter visar att flickors liv påverkas annorlunda än pojkars. Deras rörelsefrihet begränsas, de utsätts för fysiskt och sexuellt våld och inte minst ser vi hur barnäktenskap och tidiga graviditeter ökar.

Efter ebolakrisen såg vi en kraftig ökning av barnäktenskap i Sierra Leone. Under samma period minskade tillgången till ungdomsmottagningar och mödravård. Den pågående pandemin kräver att vi snabbt ger skydd åt tonårsflickor, som ofta faller mellan stolarna i humanitära insatser. Det behövs riktade insatser för att nå dem när de ofta är instängda i sina hem. De behöver skräddarsydd utbildning och psykosocialt stöd under krisen.  De måste få fortsatt skydd och tillgång till ungdomsmottagningar och mödravård, samt preventivmedel.

I bekämpningen av ebola, precis som i många kriser, spelade lokalsamhället en viktig roll. Ungdomsgrupper fick utbildning för att kunna bidra i sina områden och lokala radiostationer var en bra kanal för att nå ut med förebyggande information.

Vårt humanitära arbete runt om i världen visar hur viktiga barn och unga kan vara i krisarbetet. De har ofta både förmågan och viljan att bidra till att lokalsamhället återhämtar sig från krisen. Efter jordbävningen i Nepal 2015 gick unga ihop för att stötta barn och familjer i avlägsna områden. I Nigeria utbildar unga varandra i hur de håller sig säkra i konflikthärjade områden drabbade av Boko Harams terror.

Nu när skolorna är stängda och samhället står stilla, kan och borde vi ta vara på ungas engagemang och kraft i arbetet med informationsspridning och stöd till utsatta familjer.

Följderna av pandemin kommer att få långtgående konsekvenser för barns och ungas liv. Unesco beräknar att över 90 procent av världens skolungdomar (1.6 miljarder) idag tvingas stanna hemma från skolan. Vi vet att kriser ofta leder till att flickor avslutar sin skolgång för gott. När barnäktenskap och sexuellt våld ökar leder det till ökade risker för flickor att bli gravida. Att bli mamma medan man är barn får förkrossande konsekvenser för flickors liv med avslutad utbildning och minskade möjligheter att försörja sig i framtiden.

Vi ser redan tecken på att våldet mot flickor och barnäktenskap ökar på flera håll i världen på grund av karantänsregler och nedstängning av länder i syfte att bekämpa pandemin. Situationen kan ytterligare förvärras av nya lagar och restriktioner som antas under kristider för att försämra flickors och kvinnors rättigheter. I Sierra Leone bestämde regeringen att flickor som blivit gravida under ebolakrisen inte fick komma tillbaka till skolan. Den här skadliga ”regeln” togs bort för bara några veckor sedan, efter att barnrättsorganisationer och aktivister i Sierra Leone hade kämpat för det i flera år.

Vi har inte tid att vänta. Vi måste satsa långsiktigt från början. Alla länder måste skydda utsatta barn och satsa på tonårsflickor både under och efter krisen.
////

Mariann Eriksson

Generalsekreterare Plan International Sverige

Alexandra Pärnebjörk

Rådgivare för ungas sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter

Lotte Claessens

Rådgivare för skydd
av unga i kriser