Debatt: Krävs handlingskraft för att göra landsbygden attraktiv

På SVT:s ungdomsportal Edit kom det nyligen upp en film med Lovisa som berättar om hur det är att växa upp på landsbygden med allt sämre villkor och förutsättningar. Filmen berör även den negativa syn på landsbygd som råder i dagens samhälle. ”Känner du av den urbana normen?” frågar Edit på sin Facebooksida. Vad är då ”den urbana normen”? Efter lite sökande på internet verkar det som om begreppet började diskuteras omkring 2014 och kan kopplas till företagsekonomerna Maria Lillieström och Johanna Nilsson. De driver bloggen ”härifrån” vars syfte beskrivs vara att synliggöra den urbana normen. Den urbana normen framställs som ett synsätt där storstaden kopplas samman med positiva värden så som framgång och utveckling medan landsbygden kopplas ihop med mer negativa värden. Lösningen blir en fråga om att få människor att ändra attityd till livet på landet och det är här vi börjar känna att frågan ställts på fel sätt.

För vad som orsakar urbaniseringen och värderingen av storstaden som det mer attraktiva alternativet är inte först och främst människors fördomar, utan utarmningen av landsbygden och minskade möjligheter. Vi kan självklart kritisera normer, men är vi inte villiga att ta upp de bakomliggande konkreta och materiella orsakerna till synen på staden och landet och kräva verklig politisk förändring för att förbättra villkoren för de som bor i glesbygd kommer vi inte komma längre efter att diskussionen är slut och någon annan fråga dyker upp för att dissekeras.

Vad som måste göras är att föra fram krav på en konkret landsbygdspolitik. Krav som exempelvis utbyggnad av kollektivtrafik och underhåll av vägar är en viktig punkt. Diskussionen kring dessa problem går varm i Östergötland just nu då trafiknämnden valt att sedan juni 2016 stänga ned 28 landsbygdslinjer med konsekvenser som att bland annat gymnasieelever inte längre kan ta sig till och från skolorna i större orter. Göran Gunnarson(C), ordför­ande för trafik- och samhällsplaneringsnämnden, citerades nyligen i Östgöta Correspondenten där han sa följande: ”Jag kan tycka att man får tänka till innan man flyttar ut till landet. Man får ta eget ansvar. Sen är det väldigt få personer som drabbas”. Det är inte Gunnarssons syn på landsbygden som är kärnan i problemet utan att han sitter på en position där möjligheten att förändra situationen på landsbygden finns men inte utnyttjas. Det är alltså inte normen utan den konkreta materiella verkligheten vi bör oroa oss över.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vad som behövs är fler möjlighet till arbete och utbildning, närhet till offentlig service, vård, omsorg och sociala mötesplatser med mera. Först när vi skapat en levande landsbygd där människor vill och kan stanna kvar för att leva, arbeta och utvecklas kommer vi på allvar att kunna utmana föreställningarna om var människor bör bo. För det krävs dock resurser riktade till just landsbygden och det innebär att vi måste prata om politik och ekonomisk fördelning.

Vi tror inte att det går att uppfostra fram ett bättre samhälle, vi måste kräva det. Vår oro är att fokus på ”normer” hindrar människor från att föra fram politiska krav då fokus istället är att få människor att tänka annorlunda. Det riskerar att ta udden av en viktig fråga för landsbygdens befolkning. Begrepp som ”den urbana normen” osynliggör att politik är mer än åsikter och fördomar.

/ Amra Bajric

skribent och bibliotekarie

/ Alma Öberg

skribent och socionom