Hoppa till innehållet

ETC Stockholm

Debatt: Krafttag krävs mot sexköpskulturen

ETC Stockholm

TV4:s senaste avsnitt av Kalla fakta, ”Ung, snygg och torsk”, riktar fokus mot ett trendbrott: Sexköpslagens normerande verkan tycks ha avtagit och framför allt unga män köper allt oftare sex. Nu behöver staten ta större ansvar i frågan, skriver Linnéa Bruno (Fi).
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Stockholm som står för åsikten.

TV4:s senaste avsnitt av Kalla fakta, ”Ung, snygg och torsk”, riktar fokus mot ett trendbrott: Sexköpslagens normerande verkan, som konstaterats i utvärderingar, tycks ha avtagit och framför allt unga män köper allt oftare sex. Nu behöver staten ta större ansvar i frågan, skriver Linnéa Bruno (Fi) som vill inrätta ett nationellt kunskaps- och resurscenter mot sexköp och människohandel.

 

Kalla fakta har läst tusentals mejl och intervjuat för­övare. Fram träder bilden av en sexköpskultur, odlad av unga män med goda inkomster och ordnade liv. De beställer hem ”en flicka” som andra köper pizza. I mejlen använder de sina egna namn och de tycks på allvar tro att en fattig tonåring från Rumänien, som skjutsas runt mellan tiotals kunder varje dag för att våldtas är intresserad av att de är läkarstuderande, datatekniker eller ingenjörer, hur de ser ut, om de har barn och deras fritidsintressen. Vad som efterfrågas är en illusion av en relation, men där mannen har full kontroll och inget ansvar.

Handeln med människor för sexuella ändamål är vår tids slavhandel. Studier visar återkommande att de allra flesta i prostitutionen vill lämna den, att många upplevt tidiga övergrepp och att misshandel är vanligt. Den svenska staten måste ta ett betydlig större ansvar i denna fråga. Arbetet mot människohandel och sexköp är underfinansierat och krävande, särskilt mot exploateringen av barn. Endast en mindre grupp på polisen, i samarbete med Länsstyrelsen i Stockholm, har ansvar för detta arbete. I betänkandet SOU 2010:49 föreslås att ett nationellt centrum inrättas med uppgift att leda arbetet mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. I den proposition som följde på utredningen menar dock regeringen att det, i början av 2011, inte förelåg någon anledning att inrätta ett nationellt centrum.

Feministiskt initiativ vill höja ambitionsnivån i arbetet mot våld och sexuell exploatering. Som en del av detta vill vi, liksom Länsstyrelsen i Stockholm, inrätta ett nationellt kunskaps- och resurscenter mot sexköp och människohandel. Centret ska:

• Stärka sexköpslagens normerande funktion genom informationsinsatser, utbildning och samverkan med alla berörda privata och offentliga aktörer.

• Ta fram förslag som syftar till att minska mäns efterfrågan på sexuella tjänster.

• Samordna och utveckla stödet till personer som vill lämna prostitutionen.

• Fungera som en samordnare i Sverige som ska arbeta för att stötta socialtjänsten i återvändandeprocessen och som har ansvaret för de nödvändiga kontakterna som måste tas med aktörer i transit- och ursprungsländer.

Enligt Sveriges Kvinnolobby begås cirka 80 procent av svenskarnas sexköp utomlands – under tjänsteresa eller semester. Vi ansluter oss till Kvinnolobbyns krav att Sverige, med Norge som förebild, utvidgar sexköpslagen till att omfatta även sexköp utomlands.

Vad Kalla fakta visar är en normalisering av den extrema ojämlikheten. ”Simon” hade ont i magen när han som 16-åring första gången köpte sex, och det ”kändes nästan som våldtäkt”. Efter hand lärde han sig stänga av den empati som fanns. Feministiskt initiativ tror att män kan bättre än så här, och att ingen föds till förövare. Vi kräver genuspedagogik och våldsförebyggande träning från förskolan och uppåt, obligatorisk utbildning om våld, sexism och rasism och mänskliga rättigheter för alla relevanta professionella, inte minst inom rättsväsendet. Samhället har i decennier sett unga kvinnor som problem­bärarna – de som behöver prata av sig i tjejgrupp, gå diverse kurser och stärkande workshops. Så att de inte ska bli självdestruktiva och låta män utsätta dem för våld. Som projektledare på tjejjour var jag en del av denna diskurs men vill också säga att jag vet att det oftast är bra och viktiga verksamheter. Dock – och just detta säger tjejjourerna – måste förebyggande arbete även inriktas på pojkar och män, ansvaret placeras där det hör hemma. Fler män måste få mer kunskap och mod att stå upp mot sexismen, också i manliga slutna rum.

Linnéa Bruno
Doktorand i sociologi och styrelseledamot i Feministiskt Initiativ

Ämnen i artikeln