Debatt: Kortsiktiga lösningar på gatuvåldet är ett svek mot alla barn

Hur kan vi påstå att barnkonventionen har effekt för barn i Sverige när barns liv inte värderas mer än en siffra på Nyhetsmorgon? Barn och unga känner en djup förtvivlan över vuxenvärldens underlåtenhet att agera mot gatuvåldet och brist på ansvarstagande avseende den direkta påverkan som våldet har på barn och ungas levnadsförhållanden. 

Barnsynen i det svenska samhället står på spel. Det blir uppenbart när vi gång på gång ser hur vuxna i maktpositioner bortser från att samtliga barn som i någon mån påverkas av gatuvåldet är offer för vuxnas svek. 

Gatuvåldet påverkar barn och unga i stor utsträckning. Ändå är det få som vill se gatuvåldet ur ett barnrättsperspektiv. Gatuvåldet är och måste betraktas som en av vår tids viktigaste barnrättsfrågor. Barn och unga riskerar inte bara att utnyttjas av vuxna och dras in i kriminalitet, vilket inverkar på deras rätt till liv och överlevnad enligt barnkonventionen. Det blir också svårare för barn och unga som lever i gatuvåldets skugga att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda. Barn som på olika vis drabbas av gatuvåldet måste, precis som alla andra barn, ses som rättighetsbärare med ovillkorlig rätt till grundläggande rättigheter, oavsett vilket barn de är. 

I sina försök att hantera gatuvåldet och i syfte att plocka politiska poäng väljer våra beslutsfattare gång på gång kortsiktiga lösningar framför lösningar förankrade i forskning. Visitationszoner och utredningar som syftar till att sänka åldern då barn kan fängslas kommer i längden inte att ge den effekt beslutsfattarna säger sig eftersträva. Istället bidrar de till ett allt mer polariserat samhällsklimat och minskat förtroende för den svenska staten bland barn och unga. 

Vi måste bygga förtroende för den svenska staten bland barn och unga. Men om det är förtroende man vill bygga är lagar som gör skillnad på barn och barn i praktiken destruktiva. När FN:s barnrättskommitté starkt avråder från stundande lagförslag bör våra beslutsfattare lyssna, särskilt om de hävdar att de vill efterleva barnkonventionen. 

För att stoppa gatuvåldet krävs inte bara reaktivitet, utan också en stark inriktning på förebyggande åtgärder. Genom att investera i tidiga, förebyggande insatser kan samhället arbeta proaktivt för att bryta en negativ våldscykel innan den får fäste. Staten måste säkerställa en likvärdig skolgång för alla barn. Meningsfulla fritidsaktiviteter och stödstrukturer för barn och unga från eftersatta områden är avgörande för att minska risken att de groomas in i en våldsam miljö. Genom att erbjuda positiv och meningsfull sysselsättning skapar vi förutsättningar för barn och unga att känna sig inkluderade och känna tilltro till samhället. 

Gatuvåldet kan inte isoleras till vissa grupper av barn och unga eller till vissa specifika områden. Gatuvåldet är ett problem vars lösning kräver hela samhällets delaktighet och engagemang. När ansvariga politiker i en pågående våldsspiral pekar finger åt vissa grupper och områden bidrar de till ökad stigmatisering av barn och unga. Det är dags att vi tar ett gemensamt ansvar för att bekämpa gatuvåldet och skydda våra barn. Vi behöver arbeta tillsammans, över partigränser och samhällsgrupper, för att hitta lösningar som adresserar roten till problemet, inte bara dess symptom. 

Samhället har inte råd att se ännu ett barns ljus slockna. Ett barn vars framtidsdrömmar tillintetgörs. Ett liv som aldrig ges chansen att blomstra. Hur ska barn som växer upp i Sverige över huvud taget kunna känna trygghet och hopp när deras öde bestäms av huruvida samhället bryr sig om området de bor i eller inte? 

Ansvariga makthavare måste omgående verka för att se till att vi bekämpar gatuvåldet och värnar om våra barn. Det är fullständigt oacceptabelt att vi låtit gatuvåldet fortlöpa. Vi i Rädda Barnens ungdomsförbund vägrar att tiga när barn dör och alla andra väljer att se på. Det är dags att bygga broar. Kroka arm. Agera. Nu mer än någonsin. 

Öppna era ögon!