Debatt: Koppla på globalt perspektiv

Visst ömmar jag för ukrainarna, särskilt kvinnorna och barnen. Jag har själv upplevt bombangrepp som barn i Berlin, jag har fått fly för ryssarna som evakueringsbarn.

Men jag saknar ändå det globala perspektivet. Allt har blivit så inåtvänt europeiskt. Och mest utrymme i media tar frågan om hur många miljarder vi européer ska satsa på militär ”förmåga”, pengar som kunde ha använts till annat.

Ukrainska flyktingar hjälps av det europeiska massflykts­direktivet. Men har inte också ­syriska barn och kvinnor blivit föremål för bombattacker, har inte Mariupol föregåtts av Aleppo?

Tiotusentals studenter från Afrika, Mellanöstern och Indien har studerat vid ukrainska universitet. För några veckor sedan flydde också de men de skickades tillbaka i kön vid gränserna, de fick ligga och frysa på marken, sedan gå långa sträckor över gränsen, medan ukrainska flyktingar vinkades förbi i i sina bilar. En del har dessutom blivit utsatta för högerextremas trakasserier i Polen på grund av sin hudfärg.

Det var lätt att få plats på högskoleutbildningarna i Charkiv och andra städer, inte dyrt att studera, och det passade studenter vars ­familjer eller släkt mödosamt skrapat ihop pengar för deras studier. Ankomna i grannländerna går studenterna ett ovisst öde till mötes, eller så tvingas deras hem­regeringar att ordna dyr flygtransport hem ­vilket känns som en nesa. Eller så får de studera på mycket dyrare villkor i andra länder,  men deras pengar räcker inte.

Men kriget drabbar inte bara studenterna – och därmed tillgången på välutbildat folk – utan hela befolkningars magar i Afrika och Asien. De är starkt beroende av veteimport från Ryssland och Ukraina, men nu störs leveranser till länder som Egypten, Jemen, Kenya, Zimbabwe. Priset på livsviktiga spannmål har redan stigit starkt, och det kan då bli nya oroligheter, sådana som ledde till ”den arabiska våren”. Därtill kommer prisstegringen på fossilt bränsle, det handlar om en FF-kris, food and fuel.

Här hemma talar vi också om FF-krisen, en den är obetydlig jämfört med i de länder ute i världen där folk redan lever nära svältgränsen. Pandemin gjorde knappast läget bättre för dem. I Sverige är vi beredda att sänka priset på bensin och diesel, även för de mest välbeställda bilisterna. De bidragen borde hellre skickas till de länder där folk verkligen lider av FF-krisen.

Det är på tiden att åter koppla på ett globalt perspektiv, på sydperspektivet. Det gäller även och i högsta grad Putins brottsliga krig i Ukraina och dess följdverkningar.