Debatt: Kommunerna måste göra mer för att bekämpa hemlösheten

Bostadsförsörjningslagen behöver skärpas, tuffare krav måste ställas på kommunerna och regeringen måste se till att hemlöshetspolitiken blir en integrerad del av den övriga bostadspolitiken. Bara så kan vi göra verklighet av ­löftet om allas rätt till bostad, skriver Marika Markovits, direktor ­Stockholms Stadsmission.

Trots att alla i Sverige har rätt till en bostad saknar många tak över huvudet. För att bekämpa hemlösheten krävs en ökad medvetenhet hos landets kommuner om vilket ansvar och styrredskap de har i arbetet med att leva upp till lagen.

Bostadsförsörjningslagen slår fast att ”varje kommun skall planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs.” För att lyckas leva upp till lagens krav har kommunerna blivit tilldelade olika bostadspolitiska verktyg, däribland riktlinjer för bostadsförsörjningen.

I rapporten Hemlös 2013 utvärderar Stockholms Stadsmission riktlinjerna i Storstockholm, Storgöteborg och Stormalmö. Rätt använda kan ­strategidokumenten nämligen tillämpas för att underlätta för socialt och ekonomiskt svaga grupper i samhället att få bostad.

Resultatet av undersökningen, som omfattar totalt 51 kommuner, är tyvärr dyster läsning. Trots att lagen kräver att riktlinjer ska upprättas varje mandatperiod struntar många i det. Bara 36 procent av storstadskommunerna har antagit nya riktlinjer sedan hösten 2010.

Men även när riktlinjer förekommer är innehållet ofta mycket tunt. Skrivningarna är allmänt hållna och strategidokumenten saknar tydliga åtgärdsförslag. Ingen av de riktlinjer vi undersökt innehåller till exempel beräkningar av hemlöshetsutvecklingen i kommunen. EU-migranter, sannolikt den grupp i hemlöshet som växer snabbast i Sverige och som riskerar att fara särskilt illa vintertid när temperaturen kryper nedåt, nämns över huvud taget inte. Bara tolv kommuner lyfter i sina riktlinjer fram personer med psykisk ohälsa som en grupp som har svårt att få bostad eller riskerar hemlöshet. Endast fyra kommuner nämner personer med missbruksproblem.

Vår undersökning pekar på en illavarslande situation. För att lyfta frågan om hemlöshet krävs ett nytt synsätt. I Sverige har hemlöshet länge betraktats som en fråga för socialtjänsten. Men så länge de saknar makt att påverka utbudet och fördelningen av bostäder kommer de aldrig, inte ens med den bästa viljan i världen, att kunna åstadkomma bestående lösningar och leva upp till regeringsformens krav om bostad åt alla. Det kan däremot kommunfullmäktige. Riktlinjer ger politikerna ett kraftfullt juridiskt verktyg i arbetet med att riva barriärer för dem som står allra längst ifrån bostadsmarknaden.

Bostadsförsörjningslagen behöver nu skärpas. Tuffare krav måste ställas på kommunerna att samarbeta, både med varandra och med de idéburna organisationerna. Samtidigt ska det finnas kraftfulla sanktionsmöjligheter i de fall kommunerna struntar i lagen.

Regeringen måste också se till att hemlöshetspolitiken blir en integrerad del av den övriga bostadspolitiken. Bara så kan vi göra verklighet av löftet om allas rätt till bostad. EU-parlamentets mångåriga arbete för att få till stånd en EU-strategi för att häva hemlöshet bör uppmuntras. I väntan på en sådan bör Sverige anta en ny nationell hemlöshetsstrategi där resurser öronmärks till arbetet. Det vore ett värdefullt steg i strävan att en gång för alla förpassa hemlösheten till historieböckerna.

Marika Markovits, direktor för Stockholms Stadsmission