Debatt: Kommunens nonchalans kostar Umeå tusentals gröna industrijobb

Det har framkommit att Umeå kommun fått frågan av företaget Northvolt om att upplåta mark till etableringen av Europas största batterifabrik (Svt 19/5). Etableringen beräknas ge mellan 2 500–3 000 industrijobb i en växande framtidsbransch. Men Umeå kommuns ledning klarade inte av att erbjuda Northvolt en tillräckligt stor industritomt! ”Vi har inte sådana planlagda områden för industri” försvarar sig kommunalrådet Hans Lindberg (S) till Svt.

Och försvara sig måste han. Försvara sig måste också kommunstyrelsens arbetsutskott och näringslivs- och planeringsutskott. Tillsammans utgör dessa kommunens verkliga ledning och innehåller följande partier: S, M, V, MP, L och C. Dessa bär tillsammans ansvaret för att Umeå, på grund av ett genuint ointresse för industriell produktion, inte ens kunde vara med och konkurrera om vad som skulle ha blivit den största industrietableringen i kommunens historia! Detta är ett av den politiska ledningens största misslyckanden som måste kommenteras annat än i förbigående.

När det gäller skrytprojekt som kulturhuvudstadsåret, Kulturväven, det överdimensionerade äventyrsbadet med mera, kan kommunledningen mobilisera en rent häpnadsväckande energi. Men när det kommer till det som utgör framtiden för Umeå kommun – grön industriell produktion – saknas både energi och framförhållning. 

Det finns inget försvar till bristen på tillräckligt stora områden för denna industrietablering. Och om ett lämpligt markområde saknades så hade det varit kommunledningens plikt att arbeta – dag och natt – för att skaffa fram ett sådant! En debatt om hur bristen på tomtmark skulle åtgärdas borde ha blivit en offentlig frågeställning för alla medborgare i Umeå, inklusive de folkvalda i kommunfullmäktige. Istället gick allt i stöpet – i hemlighet.

Umeås framgångssaga har berott på offentliga satsningar symboliserade av regionsjukhuset och universiteten. Men dessa skattefinansierade jätteetableringar kommer inte att rädda Umeå i framtiden. Framtiden både för Umeå och Sverige är en övergång till grön industriell produktion. Här har Umeå goda förutsättningar. Ett exempel handlar om produktion av syntetisk diesel baserad på biomassa. De två universiteten har forskningsresurserna, i kranskommunerna finns både skogsråvara och ett stort industriellt kunnande. Om intresset fanns hos politikerna skulle Umeå kunna bli ett industriellt centrum för en framtida grön produktion.

Sett i detta perspektiv hade batteri-fabriken passat som hand i handske. Efterfrågan på batterier till elfordon väntas nämligen öka kraftigt de kommande åren. Det som gått förlorat är alltså inte ”bara” en fabrik med mellan 2 500–3 000 industrijobb. Det är också ett tänkbart centrum för framtidens gröna industri – eventuellt i samarbete med tekniska högskolan i Luleå. Till detta ska läggas att varje industrijobb beräknas ge upphov till cirka tre jobb i andra branscher.

Att Umeå inte kunde vara med och konkurrera om vad kunde ha lagt grunden för en helt ny epok i kommunens historia, är ett av de största politiska misslyckandena någonsin. Detta måste understrykas. Det enda vi kan hoppas på nu är att batterifabriken förläggs i Skellefteå, där förståelsen för industrins betydelse ligger på en helt annan nivå än i Umeå. Vi hoppas att Umeås resurser när det gäller exempelvis forskning på något sätt kan utgöra en brygga till en framtida batteritillverkning i Skellefteå.

Till sist: hade Arbetarpartiet suttit i ledningen för Umeå kommun hade vi gjort vårt yttersta för att batterifabriken skulle ha hamnat inom kommunen hank och stör för att kunna bidra till att säkra kommunens framtida jobb och välfärd. Vi bryr oss nämligen om både miljö och industri.