Debatt: Kommer Liberalerna att offra jämställdheten?

Feminism och jämställdhet har alltid varit något av en ryggrad för tidigare Folkpartiet, nuvarande Liberalerna, och många viktiga segrar har vunnits, inte minst i samarbete med Socialdemokraterna. Selma Lagerlöf var liberal och en av landets stora förkämpar för kvinnors rösträtt. Barbro Westerholm har arbetat för kvinnors rättigheter och jämställdhet under hela sin karriär men tog till sist ett styrelseuppdrag i RFSU för att kunna driva frågor där hennes eget parti inte levererade, och sedan en av Sveriges största jämställdhetsprofiler inom svensk politik, Birgitta Ohlsson, lämnade partiet har det ekat tomt i jämställdhetsdebatten från Liberalernas sida.

Inte ens tidigare partiledaren Bengt Westerberg, en gång utsedd till ”årets Kvinna”, kommer att rösta på sitt gamla parti i årets val. Ty Liberalerna har givit sig i slang med högerpopulister.

Liberalerna vill väl när det gäller jämställdhet, men det är svårt att ha hög svansföring när man samarbetar med Sverigedemokraterna, ett parti med främst manliga företrädare och med en politik som tilltalar män och som tycker att alla skall ha samma rättigheter men att ojämställdheten i sig mest ”har blivit som det har blivit” och den mänskliga naturen är inget man ska begå våld på. Fritt tolkat.

Inför förra valet skrev Gulan Avci (L) i en debattartikel i Dagens Samhälle att en röst på SD är en röst på kvinnors ofrihet. Just den debatten handlade om SD-förslaget att slippa kursmomentet abort på barnmorskeutbildningen. Frågan är vad en röst på Liberalerna innebär i detta val. Problemet är att vi inte vet det. Vi kan bara befara det värsta.

Liberalerna var med och införde öronmärkta föräldradagar, slarvigt kallade ”pappadagar”, vilka har lett till att män tar ut mer föräldraledighet. Dessa vill SD avskaffa, baserat på synen att ”skillnader i preferenser (mellan könen) inte i sig behöver vara problematiskt, vare sig ur ett jämställdhetsperspektiv eller ur någon annan synvinkel”. Liberalerna å sin sida lyfter i en riksdagsmotion 2020 vikten av att bekämpa den bristande jämställdheten och de värderingar som ligger bakom samt att könsmaktsordningen måste brytas.

Medan Liberalerna lyfter behovet av mer genuskunskap i förskola och skola, kallar Sverigedemokraterna det för ”genusflum”, ”övervakning” och ”övergrepp mot barns identitet” och vill i en riksdagsmotion från 2019 att riktat stöd och uppmaningar till genuspedagogik avvecklas.

Det var inte heller länge sedan SD backade när det gäller sänkt abortgräns och sambeskattning. återspeglar det vad de verkligen tycker, eller vad de tror vinner val? Hela deras syn på jämställdhet osar gammal nationalromantik från 50-talet. Liksom agerandet från deras företrädare som tafsar på kvinnor och skickar ”dick pics” till höger och vänster utan att partiledare åkesson tycks se eller höra någonting.

SD:s tidigare jämställdhetspolitiska talesperson Paula Bieler sa i en intervju i Expressen 2017 att ”man ska bedömas för den man är, då är det svårt att hitta jämställdhetspolitik”. Det går inte att lita på ett nationalkonservativt populistparti med rötter i nazismen, i synnerhet inte när det gäller jämställdhet, och varför Liberalerna med en så pass stark historia i feminismen vill ingå i ett regeringsunderlag med SD är en gåta. Frågan är var Liberalernas röda linjer går? Det vi med största sannolikhet vet är att Selma Lagerlöf vänder sig i sin grav.