Debatt: Klimatet gick upp i rök på Socialistiskt forum

Klimatfrågan är en existentiell kris där de samhällssystem som under lång tid skapat trygghet och välfärd är starkt hotade. Trots allvaret i denna fråga är vänsterns reaktioner lama och oengagerade. Ledningen för såväl Vänsterpartiet som Socialdemokraterna nämner i närmast förbigående klimatkrisen men i praktiken verkar frågan vara nedprioriterad. 

Förra helgen genomfördes traditionsenligt Socialistiskt forum i ABF-huset i Stockholm under rubriken ”Kris & hopp”. Arrangemanget lockar många socialister och är en fantastisk plattform för att förmedla, diskutera och engagera vänsterfolk i dagsaktuella politikfrågor. Eller som det står på forumets hemsida:

”Den självklara arenan för den breda vänstern att diskutera tidens mest aktuella politiska frågor. Forumet samlar varje år tusentals besökare som med ett samhällspolitiskt intresse vill ta del av seminarier, föreläsningar, workshops, utställningar, bokbord och kulturframträdanden.”

Över 50 seminarier med både partiledare, politiker, debattörer och företrädare för olika organisationer till vänster i politiken och en programpunkt om klimatet. En programpunkt! 

Hur är det möjligt? Är klimatfrågan inte en krisfråga och behöver vi inte hopp, idéer och konkreta förslag på hur vi ska hantera denna fråga? Varför denna beröringsskräck? Är det möjligen att ett val närmar sig och att ”marknaden” för klimatfrågan sviktar, att man är rädd för att lyfta in denna svåra fråga med risk att förlora ”kunder”/röstande? Hur länge ska Miljöpartiet och Svenskt Näringsliv vara de enda som vågar säga som det är och kräva en tydlig och hållbar klimatpolitik?

Var finns ledarskapet? Visionerna, kraften, energin och engagemanget? När ska vänstern ta ledartröjan och visa vägen för den majoritet av samhällsmedborgare som förstått vidden och dramatiken i klimatfrågan men som står vilsna och frustrerade inför det som sker? När ska vänstern lyfta klimatpolitik och klimaträttvisa till en prioriterad fråga?