Debatt: Kemiföretagen måste ställas till svars för PFAS-lobbyismen

I årtionden har våra organisationer kämpat för att ta itu med skadliga kemikalier i vardagsprodukter, i vattnet vi dricker och i luften vi andas. Vi har uppmanat och utmanat beslutsfattare i Sverige, Bryssel och hela Europa att hålla kemikalieföretagen ansvariga, att de ska göra principen om ”förorenaren betalar” till verklighet.

I årtionden har vi sett hur kemikalieföretag och deras lobbyister konsekvent arbetat för att försvaga och fördröja framåtsträvande förslag. Vi har sett deras intensiva lobbyarbete för att få kemikalielagstiftningen att gå från att stoppa föroreningar och skydda människors hälsa till att istället rikta fokus mot potentiella ekonomiska konsekvenser för industrin.

Kemibolag och PFAS-tillverkare har inte varit ärliga om vad de visste och när de visste det.

I årtionden har kemikalieindustrin känt till de skadliga konsekvenserna av ämnen som PFAS, men ändå valt att fortsätta producera dem. Detta har utsatt såväl deras egna anställda som lokalsamhällen och allmänheten för skadliga, bestående föroreningar. Kemibolag och PFAS-tillverkare har inte varit ärliga om vad de visste och när de visste det.

Läs granskningarna PFAS-fällan:

Del 1: Enorma kostnaden för Sverige – för att bli kvitt de farliga kemikalierna

Del 2: Så lobbar Northvolt för att EU ska stoppa begränsning av PFAS

Del 3: Han är förgiftad av PFAS: ”Industrin har dolt sanningen och förvillat oss”

Del 4: Granne med PFAS-fabriken: ”Tickande bomb i våra kroppar”

Men nu börjar dessa bevis sakta bubbla upp till ytan. Ett tydligt exempel är de otaliga rättsfall som nu utmanar det giftiga arv som PFAS-tillverkare lämnat efter sig. Och vi behöver inte söka oss längre än till Blekinge. Det PFAS-förgiftade vattnet i Kallinge beskrivs som en av de största miljöskandalerna i Sveriges historia och ledde till att högsta domstolen, för drygt ett år sedan, gav ett stort antal personer rätt till skadestånd. Kallingefallet, likt andra europeiska rättsfall, är ett viktigt sätt för de drabbade samhällena att söka någon form av rättvisa. Men dessa fall vittnar också om varför det är så viktigt att stoppa PFAS-föroreningar redan idag. Det är, kort och gott, det enda sättet vi kan förhindra ytterligare kontaminering imorgon.

Nu genomför den europeiska kemikaliemyndigheten en vetenskaplig och samhällsekonomisk analys av ett av de mest ambitiösa förslagen för kemikalielagstiftning någonsin, förslaget att förbjuda PFAS-produktion och -användning inom EU.

Tack vare Forever Lobbying-projektet har vi tydliga inblickar i kemiindustrins lobbyarbete kring PFAS. Trots flera möjligheter att lämna in information och vetenskapliga bevis under offentliga rådgivningsprocesser försöker industrin ännu en gång – mer intensivt än någonsin – att undergräva, fördröja och motsätta sig lagförslaget. Enligt Corporate Europe Observatory har de största PFAS-tillverkarna gemensamt ökat sina lobbyutgifter inom EU med en tredjedel bara under det senaste året.

Detta lobbyarbete hotar att helt och hållet undergräva ambitionen i EU:s förbudsförslag mot PFAS, särskilt med tanke på den nya EU-kommissionen som har lovat industrivänliga förslag för att stödja den europeiska kemikalieindustrin. När det gäller PFAS, i synnerhet, skickar kommissionen redan oroande signaler om vad som skall komma.

Medan EU:s kemikaliemyndighet slutför sin analys av PFAS-förslaget, är kommissionen endast en observatör i processen. Men i slutändan kommer det vara kommissionen som utarbetar det slutgiltiga förslaget som ska godkännas av EU:s 27 medlemsstater. Det är oerhört viktigt att bevara integriteten i denna process och säkerställa att det slutliga PFAS-förbudet baseras på vetenskap — inte på företagslobbyisternas skrämselpropaganda.

Bevisen från Forever Lobbying-projektet kräver akuta åtgärder. Kommissionen bör vägra alla förfrågningar om lobbymöten kring PFAS med branschorganisationer som kräver förbehåll och undantag. De bör istället hänvisa dem till de officiella rådgivningsprocesser som kemikaliemyndigheten anordnar. Om ytterligare bevis skulle behövas från specifika sektorer, bör de tillhandahållas i transparenta forum där de kan kritiseras och motbevisas. Medlemsstaterna bör genomföra liknande åtgärder.

Dessutom bör både kommissionen och medlemsstaterna göra mycket mer för att öka tillgången på säkrare alternativ till PFAS. Det finns redan PFAS-fria alternativ för de flesta användningar, men det finns också en stor risk att etablerade PFAS-tillverkare och -användare kväver de företag som erbjuder dem.

Vi måste även kräva mycket större transparens i såväl denna som andra politiska beslutsprocesser. Utan transparens finns det inget ansvar att utkräva. Att känna till lobbyverksamheter och vad våra politiker gör är fundamentalt i en demokrati, såväl i Sverige som hela Europa.

EU måste skapa en skyddsmur mot lobbyverksamheter liknande den som redan finns mot tobaksindustrin.

Det är dags att stoppa PFAS-utsläppen och det lobbyarbetet som stöder dem. EU måste skapa en skyddsmur mot lobbyverksamheter liknande den som redan finns mot tobaksindustrin på FN-nivå. Det är inte för sent att enas om ett ambitiöst förbud mot dessa ”evighetskemikalier”, men det kommer att kräva både integritet och transparens från kommissionen och medlemsstaterna.