Narkotikapolitik
Debatt: KD-ministern måste ta människors oro på allvar
Dagens ETC
Narkotikabruk leder till stora skador för både samhälle och individ. Samtidigt ser vi hur två tredjedelar av resurserna för förebyggande arbete har försvunnit på tio år.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Den senaste Som-undersökningen visar att en ökad användning av narkotika är en av de saker som oroar det svenska folket allra mest. Endast den organiserade brottsligheten och situationen i Ryssland skapar mer oro än en ökad narkotikaanvändning. Vi kan förstå den oron. Narkotikabruk leder till stora skador för både samhälle och individ. Samtidigt ser vi hur två tredjedelar av resurserna för förebyggande arbete har försvunnit på tio år. Det är dags att ta människors oro på allvar nu, socialminister Jakob Forssmed (KD).
Det är ett onödigt lidande, orsakat av ett samhällsproblem som kan och bör förebyggas.
Även om narkotikabruket i Sverige ligger lägre än i många andra länder så orsakar det allvarliga problem. Människor och hela familjer går under i beroende och hundratals dör varje år av narkotikaförgiftning. Det är ett onödigt lidande, orsakat av ett samhällsproblem som kan och bör förebyggas.
Svensk narkotikapolitik står inför ett skifte. Just nu pågår remissrundan för Narkotikautredningen, som bland annat innehåller förslag på åtgärder och resurser för det narkotikaförebyggande arbetet. Där finns förvisso flera bra förslag, men de är långt ifrån tillräckliga. Den största frågan av de alla – om resurser för att satsa på ett förebyggande arbete – står utan tillräckligt svar.
Sedan 2014 har den nationella budgeten för att förebygga alkohol, narkotika, dopning och spel om pengar (ANDTS) minskat från närmare 300 till knappt 100 miljoner kronor, detta samtidigt som uppdraget utökats och utmaningarna växt. Folkhälsomyndighetens rapport ”Den svenska narkotikasituationen 2023”, visar att årsarbetstiden för kommunala ANDTS-samordnare har mer än halverats de senaste tio åren. Rapporten konstaterar också att ”förutsättningarna för ett kvalitativt narkotikaförebyggande arbete har försämrats”.
Det här duger inte. Vi kan inte montera ned de förebyggande insatserna i en tid där människors oro växer. Såväl kommuner, som regioner och regering behöver göra betydligt mer för att utvecklingen ska gå åt rätt håll. Det förebyggande arbetet är helt avgörande om problemen kopplade till narkotika ska minska på sikt. Skadereducerande insatser och vård och behandling måste också stärkas, men utan en bas av omfattande, snabbt och effektivt förebyggande arbete blir det en kamp i brant uppförsbacke.
Idag finns ett antal kommuner i landet som får bra resultat i sitt förebyggande arbete. Effektiva metoder finns och kan spridas. Gemensamt för de som lyckas är att de har en bra lägesbild, att olika delar samverkar och att insatserna kommer snabbt när det behövs. De stärker också barns och ungas skyddsfaktorer genom föräldrastöd, utbildning och kontakt med skolor, föreningsliv och näringsidkare.
Narkotikautredningens föreslagna satsningar på nya metoder, ny kunskap och ungdomsprogram är bra – men de räcker inte. Ska de leda till förändring och en minskning av narkotikarelaterade problem behövs även lokala strukturer som kan hålla ihop samverkan och insatser. För det krävs resurser.
Narkotikautredningens förslag på ett tillskott på 42 miljoner kronor för det förebyggande arbetet är långt från tillräckligt – det borde vara åtminstone det tiodubbla. Regeringen har nu ett ansvar. Det är dags att ta människors oro på allvar.
