”Drypande, från topp till tå och ur varje por, av blod och smuts.” Nej, det är inte människokroppen efter ett 14-timmarspass som Foodora-bud i snömodd, eller efter en evighetsnatt som städare på den överbelagda akutmottagningen. Orden är Karl Marx beskrivning av ”den ursprungliga ackumulationen”, det vill säga den historiska process som frambringade det kapitalistiska klassamhälle vi fortfarande befinner oss i.

I kapitalismen hyllas det privata ägandet, men i själva verket måste de flesta vara egendomslösa för att systemet ska fungera. Kapital­ismen kan nämligen inte existera utan en arbetarklass som tvingas sälja sin arbetskraft mot lön. Men en sådan klass uppstod inte av sig själv. Tvärtom krävdes århundraden av våld och repression för att ta ifrån människor deras försörjnings­möjligheter och reducera dem till lönearbetare.

Genom århundradena har det globaliserade kapitalet fortsatt sin exploatering av arbetare och sin extraktion av livsavgörande naturresurser. Med kolonialiseringen utvidgades ackumulationen till ett globalt system. I nyliberalism­ens tidevarv har gemensamma resurser sålts ut och allt fler människor arbetar under prekära förhållanden.

Kapitalackumulationens våld känns fysiskt i våra kroppar. Den känns som magkatarr, diskbråck och utbrändhet. Den är inte bara ständigt aktuell utan blir också mer och mer akut när urfolkens samhällen och livsmiljöer förstörs samtidigt som kapitalet fortsätter att elda på vår överhettade planet.

Vi ser ackumulationsprocesser på finansmarknaden och inom väl­färden, där det görs profit på människors basala behov av bostad, sjukvård och utbildning. Vi ser också en militär ackumulation av massförstörelsevapen och en digital ackumulation som slår mynt av människors begär att känna samhörighet och bli sedda. Fossilindustrins ackumulerade resurser omsätts just nu i politisk påtryckningsmakt.

I en tid när allt – från sjukvård och vatten, till våra känslor och den yttre rymdens resurser – snabbt förvandlas till varor, är det viktigare än någonsin att förstå kapitalackumulationens processer. Klimatkrisen, kriget i Ukraina, folkmordet i Tigray, de revolutionära upproren i Iran, priskriserna, fascismen i Europa, förmögenhetskoncentrationen och den växande segregationen – allt detta uppmanar oss att tänka på hur en radikal socialistisk framtid kan gestalta sig.

Vi tror på motstånd och organisering. Det kan se olika ut i olika sammanhang, men oavsett om vi samlas på gatorna eller på universiteten, om vi höjer våra röster på arbetsplatsen eller med hjälp av det skrivna ordet, så är det helt nödvändigt att vi möter varandra och att vi delar och utjämnar den kunskap som finns.

Genom att organisera konferensen Marx22 med tema Den ursprungliga ackumulationen vill vi sätta kapitalets ackumulations­process i fokus och öka medvetenheten om vilka krafter som stjäl vår tid och våra liv. Vi vill erbjuda verktyg för att förstå och förändra kapitalism­en och den värld vi lever i.

Vilka visioner kan vi utforma bortom den destruktiva ackumulationen och dagens ensidiga tillväxtfokus? Genom att skapa en fysisk mötesplats för människor kan gamla teorier få nytt värde och leda till samtal om politiska strategier för att skapa nya former för det gemensamma.

Till dessa samtal har vi bjudit in både forskare och aktivister att delta. Det behövs olika perspektiv och erfarenheter för att utforska kapitalismens uppkomst och utveckling. Bland de många ämnen som konferensen behandlar finns därför privatiseringen av allmän mark i Sverige, rasismens moderna former, den digitala övervakningskapitalismen, den begynnande profitjakten i rymden, liksom förhållandet mellan kapitalismen och klimatkrisen.