Debatt: Jämställdhet bromsas med sexistisk reklam

Nyligen släppte Sveriges Kvinnolobby en granskning av hur lagar mot könsdiskriminerande reklam i Norden ser ut och följs. Granskningen visar att alla länder behöver arbeta mer aktivt mot sexistisk reklam, men att Sverige är det enda land i Norden som helt saknar reglering och sanktionsmöjligheter. Sveriges Kvinnolobby anser att det är hög tid att Sverige följer efter sina nordiska grannar och inför en lag mot sexistisk reklam.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I en artikel i Dagens ETC den 27/9 skriver Anders Ericson, vd för Sveriges Annonsörer, att en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam skulle öppna portarna på vid gavel för denna typ av reklam. Han påstår att dagens självreglerande system i form av Reklamombudsmannen (RO) fungerar bra och har bidragit till en minskning av könsdiskriminerande reklam i Sverige. Detta påstående saknar grunder.

Det finns ingenting som tyder på att könsdiskriminerande reklam har eller kommer att minska genom RO:s verksamhet. Vi fortsätter att dagligen mötas av sexistisk och stereotyp reklam på internet, på tv och i det offentliga rummet. Eftersom RO inte utdelar några sanktioner, till exempel i form av böter eller krav på att kampanjer dras tillbaka, får deras ”fällningar” inte någon effekt. Det är upp till annonsörerna själva att avgöra om reklamen ska dras tillbaka eller inte. Detta leder till att samma företag gång på gång kan återkomma med ny sexistisk reklam, utan att det får några som helst konsekvenser.

Varför är då Anders Ericson så mån om att upprätthålla ett system som uppenbarligen inte är tillräckligt? Vad som inte framgår av hans artikel är att RO är en stiftelse som finansieras av reklambranschen själva, däribland Sveriges Annonsörer. Detta är givetvis en viktig anledning till att de inte vill ha en lagstiftning. Frågan är om Sveriges Annonsörer ens vill bli av med den sexistiska reklamen? Om så är fallet välkomnar vi förstås förslag på hur detta skulle kunna genomföras, med eller utan lagstiftning. Att säga att RO är tillräckligt håller inte.

Behovet av en lagstiftning framhölls av en statlig utredning redan år 2008 (Könsdiskriminerande reklam – kränkande utformning av kommersiella meddelanden, SOU 2008:5). Utredningen konstaterar att ett lagreglerat förbud skulle vara den mest avgörande åtgärden i arbetet mot könsdiskriminerande reklam. Den landar också i att en sådan lag kan införas utan inskränkningar i vare sig tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen.

Att det självreglerande systemet inte är tillräckligt poängterades också av FN:s Kvinnokommitté i februari i år. Under ett förhör av regeringen kritiserade de Sverige för att inte ha vidtagit tillräckliga åtgärder mot sexualiseringen av kvinnor i media, reklam och det offentliga rummet. Detta är något som Sverige åtagit sig att göra genom ratificeringen av FN:s Kvinnokonvention.

Sveriges Kvinnolobbys granskning ”Sexism på köpet” visar att det finns stora skillnader i implementering av lagarna mot könsdiskriminerande reklam i de nordiska länderna. Men Sverige är det enda land där annonsörer och företag kan komma undan helt utan påföljder. Vår slutsats är att det mest verksamma systemet skulle vara att införa en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam och att en myndighet ges tillsynsansvar. Dessutom krävs ett aktivt informationsarbete så att allmänheten har kännedom om lagen och hur man anmäler.

Det är glädjande att Sveriges Annonsörer verkar vilja engagera sig i arbetet mot sexistisk reklam, vilket de förstås kan fortsätta göra även om en lagstiftning införs. Men för att nå vårt gemensamma mål om ett samhälle fritt från könsdiskriminerande reklam krävs det mer än självsanering. För att leva upp till FN:s Kvinnokonvention och andra löften om kvinnors rättigheter krävs tydliga åtgärder på medie- och reklamområdet.

Det är omöjligt att nå jämställdhet så länge annonsörer ostraffat får använda stereotypa och sexistiska bilder av kvinnor och män. Lagstiftning fungerar normskapande. Ett införande av en lag skulle sända tydliga signaler om att sexistisk reklam inte är önskvärd i ett jämställt samhälle.