Debatt: ”Jag har konsekvent motarbetat investeringar i fossila bränslen”

Den sakliga debatten förutsätter att man försöker vara saklig. Genom att låtsas som att man inte förstått den andres argument väcker man misstanken att man faktiskt inte har förstått. Därmed underminerar man den intellektuella trovärdigheten i den egna uppfattningen. Det är att bygga sin politik på lösan grund. Det är tyvärr detta misstag som Jakop Dalunde gör när han hävdar att jag skulle klamra mig fast vid fossilt och kärnkraft i samband med Europaparlamentets förhandlingar om styrsystemet för energiunionen.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

För det första har jag konsekvent motarbetat investeringar i fossila bränslen. När vi under 1980- och 1990-talen diskuterade byggandet av stora fossila kraftanläggningar i Nynäshamn och Lysekil vann jag som energipolitisk företrädare för moderaterna stöd för att säga nej till dessa. Vad som var än viktigare var att vi därmed och i motsvarande diskussioner vann ett stöd för att säga nej till stora investeringar i naturgas och en infrastruktur som skulle binda samman norsk naturgas med rysk i ett nät som skulle sträcka sig över hela Sverige, från Stavanger till dåvarande Leningrad. Hade vi inte vunnit den debatten hade Sverige haft naturgas istället för den ledande utveckling vi har haft när det gäller bioenergi. Det var inte Miljöpartiet som drev på kärnkraftsavvecklingen som gjorde det möjligt.

Nu är det andra debatter som gäller men det historiska perspektivet är viktigt inför framtiden. Energipolitiska investeringar är nämligen extremt långsiktiga. Sveriges ledande position i dag när det gäller förnyelsebart har sina rötter i de vägval vi gjorde då.

När vi nu för det andra diskuterar hur vi ska nå dagens mål finns två olika uppfattningar men inte skilda uppfattningar i vad vi ska nå. Dalunde har fel i sak på den punkten. Slarvigt och fel.

Dalunde och hans partivänner vill att man i en stor planekonomisk struktur ska binda upp sig för en rät linje av investeringar i nya energikällor utan hänsyn till hur affärsmodeller och tekniker utvecklas. Verkligheten har aldrig följt några räta linjer och i en marknadsekonomi kommer inte investeringar längs med politikens uppställda linjer.

Vi vill att medlemsstaterna uppnår de mål som vi beslutat om och som kommer att tvinga fram utfasning av fossila bränslen, tvärtemot vad Dalunde har förstått det som, som också samtidigt säkerställer en öppen marknad med utrymme för teknologiska genombrott och den dynamik som ger större effekt än att man längs en linje binder upp investeringar.

Man kan ha olika uppfattningar om dessa två alternativ och Dalunde har sin. Problemet är att han inte har förstått det andra alternativet när han har valt det första.