Debatt: Jämställdhet saknas när S uppdaterar sin analys

Arbetet med en ny samhällsanalys inom Socialdemokraterna går framåt och många extremt viktiga frågor har lyfts. Det finns dock ett område som lyser med sin frånvaro och det är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. 

Vi säger ofta att Sverige kommit långt när det gäller jämställdhet, och det stämmer. Men för ett parti som säger sig sträva efter jämlikhet kan ”långt” inte räcka. Utan jämställdhet kommer vi nämligen aldrig att nå arbetarrörelsens nirvana och för det måste vi fokusera på det materialistiska. Siffrorna talar sitt tydliga språk när det gäller löner, ansvar för det obetalda hem- och omsorgsarbetet, föräldraledighet, pensioner, företagande, ägande och så vidare, och så vidare. 

Kvinnor tjänar i snitt 6,3 miljoner kronor mindre än en man under en livstid.

Allt hänger ihop och det leder bland annat till att kvinnor tjänar i snitt 6,3 miljoner kronor mindre än en man under en livstid, och är nästan dubbelt så mycket sjukskrivna som män. De som tjänar minst och lever kortast är kvinnor i arbetaryrken. Det rättar inte till sig av sig självt. Det behöver adresseras, tydligt.

Vi pratar mycket om gängvåld och det måste vi. Det ska vi. Men vi ska inte glömma att mäns våld mot kvinnor är fortsatt utbrett. Hedersrelaterat våld likaså. Antalet anmälda våldtäkter 2022 uppgick till 9 635 och anmälda sexualbrott 24 180. Antalet fällande domar vid våldtäkt brukar ligga på fem (!) procent.

Vi ser just nu hur jämställdheten backar i Sverige delvis som ett resultat av att vi har en regering som leder oss i helt fel riktning. Som exempel kan nämnas att föräldraförsäkringen ska ses över och skattefinansieringen av ett nannysystem hotar att ytterligare urholka förtroendet för vårt välfärdssystem. 

Men det är inte bara regeringens fel. 

Man har viftat med den ensamstående morsan i debatten, men verkliga reformförslag för att underlätta för henne har i stort sett uteblivit. 

Inte heller Socialdemokraterna har lyckats lyfta frågan om jämställdhet mellan könen från identitetspolitik till materialism. Man har viftat med den ensamstående morsan i debatten, men verkliga reformförslag för att underlätta för henne har i stort sett uteblivit. Möjligen med ett par undantag för krisförslag det senaste året. 

Jämställdhet har tidigare varit en av partiets paradgrenar. Vi har varit med och drivit igenom reformer som föräldraledighet, maxtaxa i förskolan, särbeskattning och samtyckeslagstiftning. Men nu är det så tyst att man kan höra fyraprocent-Ebba prata om en ”ny slags feminism”. 

Vi är dock inte färdiga med den gamla. Vi har bara inte nått hela vägen fram. För det krävs tydlighet och vilja. En tydlighet att även när det gäller kvinnor i vårt samhälle säga som det är. Och en vilja att göra det som krävs för att minska ojämställdheten. Vi vet att mycket drivs av normer och tusentals mikrobudskap om hur kvinnor och män ska bete sig. Men även de stora orden, makrobudskapen, behövs. 

Jag förväntar mig ett parti som tydligt säger att det är oacceptabelt att kvinnor blir dubbelt så mycket sjuka på jobbet, som tjänar avsevärt mindre än män för att deras arbete värderas lägre och som ser till att vi får en modern familjepolitik med målsättningen att pappor tar ett större ansvar för barn och för det obetalda hem- och omsorgsarbetet.

 Elva arbetsgrupper har presenterat sina problemformuleringar. Långt ifrån alla nämner jämställdhet, eller kvinnor. Men framför allt finns det ingen grupp som fokuserar på den enorma ojämställdhet som vi fortfarande har i Sverige. Ovan nämnda problem varande bara en del av det. 

Jag hade förväntat mig mer av Socialdemokraternas nya samhällsanalys och förutsätter nu att det materialiserar sig i nästa steg, i form av konkreta reformförslag för ökad jämställdhet. Vi behöver en ny jämställdhetsanalys.