Debatt: Ja till surrogatmödraskap ger inte kvinnor mer frihet

Även i de mest komplexa frågorna behöver politiken ta ställning. Kanske är det framförallt där. Sverige har en regering som kallar sig feministisk och som med stolthet lyfter jämställdhetsfrågor en efter en. Det kommande året kommer både Miljöpartiet och Socialdemokraterna behöva ta ställning i en av de mest komplexa frågorna i svensk politik på länge, och verkställa det i regeringsställning. Frågan vi behöver ta ställning till är den om surrogatmödraskap. Så nu undrar vi, jämställdhetsminister Åsa Regnér, kommer vi med stolthet kunna fortsätta kalla oss för en feministisk regering? Kommer vi kunna vara trygga i att våra barn kommer att slippa ses som en livmoder på två ben?

Förra helgen tog RFSU för första gången ställning i den kontroversiella frågan om surrogatmödraskap, och de valde att ställa sig positiva. Miljöpartiet som hade sin kongress valde att skjuta upp beslutet. Grön Ungdom har inte någon åsikt i frågan än. S-kvinnor och SSU har tydligt sagt nej.

Ett av huvudskälen till att det är en svår fråga är att det går att se ett ja till surrogatmödraskap som något som gör att personer med livmoder får mer frihet över sin kropp. Men det går också att se det som något som begränsar friheten. Att ha flera val att kunna göra behöver inte leda till större frihet. Vår övertygelse är att ha fler förväntningar på sig, som möjligheten att vara surrogatmoder innebär, leder till ett mindre spelrum. Dels leder det till högre förväntningar på kvinnor som grupp eftersom det normaliserar användningen av kvinnors kroppar för andras vinning. Men det begränsar också friheten för den enskilda kvinnan. På arbetsplatsen kommer kollegor kunna se dig som potentiell bärare av deras barn, istället för att bara se dig som en kompetent kollega. I familjen kommer dina syskon och föräldrar kunna bli besvikna på dig för att du inte vill ställa upp och bära ditt syskons barn när det inte kan få barn själv.

Det är den friheten som förespråkare pratar om. Friheten mellan att välja att bära ett barn åt någon annan, eller göra människorna hon älskar mest i hela världen besvikna för resten av livet för att hon inte vill ställa upp. Vi vill inte att någon kvinna ska ha ”friheten” att göra det valet ensam. Vi vill att det ska vara något som samhället gemensamt tar ansvar för. Vi vill inte lämna kvinnor ensamma att vid varje tillfälle behöva stå upp för sin rättighet att deras kropp tillhör dem själva.

Genom historien har staten lagt sig i vad kvinnor ska få göra med sina kroppar och sina reproduktiva rättigheter. Kvinnor har inte tillåtits göra abort och män har tillåtits att våldta sina fruar, men att säga ja till surrogatmödraskap handlar inte om att ge kvinnor större sexuell frihet. Vi måste titta på vem förslaget utgått från och vem det varit till för.

Tidigare sexualpolitik har utgått från kvinnan och begränsat det som legat i kvinnans intresse. Men surrogatmödraskap utgår från intresset hos de som vill bli föräldrar. Det handlar inte om kvinnan i första hand. Därför är det inte jämförbart.

Det finns en mängd röster som höjs för att surrogatmödraskap skulle kunna regleras och kontrolleras, och då fungera bra, precis som argumenten brukar låta när det gäller kvinnors sexuella rättigheter. Om det bara kontrolleras får den lilla grupp kvinnor som vill välja själva chansen att göra det under trygghet. Men det går inte att isolera problematiken kring sexuella tjänster på det sättet. Sexarbetarna i Tyskland har fått det bättre efter att sexköp blev lagligt, men på det stora hela har också traffickingoffren ökat. Vem minns inte hur många unga flickor från östeuropa som såldes som sexslavar under fotbolls-VM i Tyskland 2006?

Om vi skulle tillåta surrogatmödraskap finns det ingenting som säger att inte handeln med kvinnors kroppar kommer att öka globalt, där det finns ännu större maktskillnader att ta hänsyn till. Redan idag finns en stor industri, ibland annat Indien, där unga fattiga kvinnor bär barn åt rika par från västvärlden och den kommer inte minska om vi som samhälle visar att exploatering av kvinnors kroppar är något som går att sätta ett pris på.

Vi är trötta på att 2015 fortfarande behöva förklara varför exploatering av kvinnors kroppar alltid betyder just exploatering av kvinnors kroppar. Det finns en könsmaktsordning i samhället och en social historia som vi måste ta hänsyn till och det är alltid genom de glasögonen vi måste förstå politik som berör kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa. Det är naivt och historielöst att som exempelvis Centerpartiets ungdomsförbund i onsdagens Dagens Samhälle prata om fria val och smarta regleringar. Vi tror och hoppas att du förstår det, Åsa Regnér, och att du lovar att göra ditt yttersta för att våra barn inte varje gång ensamma ska behöva stå upp för sin rättighet att deras kropp tillhör dem själva.

Sandra Fogelberg
demokrati- och lika rätt-politisk talesperson Grön Ungsom

Agnes Johanson
ledamot för förbundsstyrelsen, Grön Ungdom

Semanur Taskin
språkrör Grön ungdom Stockholmregionen

Klara Lidman
ledamot för förbundsstyrelsen, Grön Ungdom

AnnaSofia Alexandersson
miljöpartist och genusvetare

Camilla Eriksson
Grön ungdom

Emilia Wikström Melin
vice ordförande HBT-S Stockholm

Fredrika Almqvist
regionfullmäktigeledamot Västra Götalandsregionen (S)

Martin Sahlin
landstingsfullmäktigeledamot Stockholm (MP)

Oliver Björklund
Grön ungdom

Nina Elmi
Grön ungdom