Kan sexism på nätet förklara minoriteten kvinnliga programmerare? undrar debattören Hanna Månsson, verksam inom IT-branschen.

Jag är en datornörd. Enda sedan jag fick ta över min storebrors gamla PC vid 12 års ålder har jag surfat, kodat och spelat datorspel. Vid den tidpunkten reflekterade jag inte över varför alla tjejer i Duke Nukem var nakna prostituerade som skulle ”skyddas” eller varför jag, varje gång jag gick in ett chattrum, fick frågan om vad jag hade på mig. Nu däremot, när jag jobbar som Multimediakonsult på ett IT-bolag, går det inte en dag utan att jag reflekterar över hur mansdominerad IT-branschen är.

På vår avdelning bestående av ett tjugotal programmerare finns en enda kvinna. Vår personalchef uttrycker det som ett stort problem och säger att det är oerhört svårt att rekrytera kvinnor till tekniska roller. De finns liksom inte. Hon har inte helt rätt, men inte helt fel heller. Vi bestämde oss för att undersöka saken vilket resulterade i en rapport som visar på hur avsaknaden av kvinnor i IT- och teknikrelaterade sektorer stiger ju närmre styrelseposterna man kommer.

Rapporten påvisar två stora problem. Det första problemet är att klyftan mellan män och kvinnor i IT- och teknikrelaterade ämnen syns redan på gymnasiet. På det Tekniska Programmet är endast 16 procent kvinnor. Inom IT- och teknikutbildningar på högskolenivå är andelen kvinnor 26 procent. Dessa låga siffror avspeglas i alla sex länder som undersöks. I Storbritannien ser vi hur en tredjedel av arbetsmarknaden inom dessa sektorer utgörs av kvinnor, men i styrelserna på samma bolag sitter bara 15 procent kvinnor. Där har vi problem nummer två.

På arbetsmarknaden utesluts kvinnor från maktpositioner. Det är inte direkt en nyhet, men det bör understrykas att det är ännu tydligare inom IT och teknik. Men även när valet är fritt söker sig betydligt färre kvinnor än män in till IT-utbildningar. Varför?

Vi bör gå tillbaka till den där 12-åringen igen. För det är klart jag visste att det där spelet, den där hemsidan, var gjord för män av män. Idag när jag surfar går majoriteten av reklamen jag stöter på i stilen ”ugly women who want you now”. Google kanske tror att jag är en man på grund av alla sökningar jag gör om html5.

Som kvinnor utestängs vi tidigt i livet från IT-världen. Dels genom dataspelens vidriga kvinnoideal och sexistiska reklam, men också för att vi – när vi yttrar oss – ofta blir attackerade med hat och hot. Vi är inte välkomna såvida vi inte sitter lättklädda framför en webbkamera. Men för att ändra på det här måste vi veta hur – och det gör vi genom att lära oss IT.

Boel Sjöstrand, COO på Netlight och en av initiativtagarna till projektet TechEq, arbetar för jämställdhet inom IT-sektorn och menar att en anledning till den låga andelen kvinnor i tekniska utbildningar är just den stereotypiska manliga avbilden som genomsyrar hela branschen. Hon menar också att teknik och tekniska kunskaper uppmuntras i större utsträckning och tidigare hos pojkar än flickor, ett argument som lätt kan styrkas genom att gå in i en leksaksaffär.

För att förändra det här måste kvinnliga förebilder i branschen lyftas fram, högskolor och universitet måste utvärdera sin marknadsföring, SYO-ar måste på genus-utbildningar och arbetsgivare måste ta ansvar genom att aktivt arbeta för att rekrytera kvinnor till tekniska roller. Och sen måste vi ta tag i problem två. Det gör vi genom kvotering.

Till alla fantastiska kvinnor där ute, programmerare, spel-fantaster, skribenter, vars bloggar jag följer slaviskt; ni måste veta hur viktiga ni är. För mig och för alla andra kvinnor och tjejer som hittar en fristad hos er. Vi växer varje dag.