Debatt: Israel begraver folkrätten – Sverige hejar på

Under Brics-mötet i den ryska staden Kazan förra månaden höjdes kritiska röster om naiva regeringar som hjälper Putin att utmana den västerländska ordningen där respekt för internationell rätt och mänskliga rättigheter råder. I Aftonbladet (22/10) ojade sig Wolfgang Hansson över att mötet besöktes av länder som hjälper Ryssland att utmana ”vilka regler som ska gälla i den liberala, regelbaserade världsordningen.” I SvD (24/10) beklagade sig Ove Bring, professor emeritus i internationell rätt, över att Brics-länderna närmar sig Ryssland och Kina eftersom att dessa länder ”betonar att det finns skilda civilisationer och värdetraditioner som är fristående från ’de västerländska’ mänskliga rättigheterna."

Dessa åsikter må vara ädla. Men dessa skribenter verkar ha missat hur västs, och i synnerhet Sveriges, stöd för den regelbaserade världsordningen kraschat med dess orubbliga stöd till Israels regelvidriga krigföring i Gaza.

Som professorn i rättssociologi vid UC Santa Barbara, Lisa Hajjar, har beskrivit, är Israel något av en ”innovatör” i att göra extremt våld mer ”mainstream” genom att systematiskt klä sina tydliga krigsrättsliga övertramp i lagbundenhetens skrud. I en artikel från 2016 citerar Hajjar en chef över Israels militärs avdelning för internationell rätt som förklarar landets modus operandi: ”Om du gör något tillräckligt länge kommer världen att acceptera det […]. Internationell rätt utvecklas genom kränkningar.”

Ett tydligt exempel på detta tillvägagångssätt är Israels extremt expansiva tolkning av Genèvekonventionens proportionalitetsprincip. Konventionen kräver att stridande parter väger förluster av civila liv ”i förhållande till den konkreta och direkta militära fördelen som förväntas” av varje enskild attack. Istället för denna snäva definition har Israel återkommande valt att definiera den militära fördelen i relation till hela krigföringens mål (under det senaste året har det sagts vara att förinta Hamas.)

Enligt Leonard Rubenstein, juridikprofessor vid John Hopkinsuniversitetet, tillåter inte Genèvekonventionen att man åberopar den övergripande militära fördelen med att vinna kriget eftersom detta ”alltid kan uppväga överdriven civil skada och därmed svälja regeln.” Men andra ord leder Israels vantolkning av Genèvekonventionen inte bara till civilt lidande utan underminerar själva lagen och riskerar att göra den värdelös.

Israel har också gjort ett gediget arbete i att luckra upp den tydliga distinktion som internationell humanitär rätt kräver mellan civila och militära mål. Särskilt viktigt har begreppet dubbla användningsområden varit, enligt Oona Hathaway, professor i internationell rätt vid Yale-universitetet. Det är ett begrepp som möjliggjort att skolor, sjukhus, eller religiösa byggnader kan definieras som militära mål vid minsta antydan av kopplingar till motståndarsidan. Idag använder Israel dessutom AI-algoritmer för att på löpande band göra dessa svåra avvägningar mellan civila offer och militär fördel, vilket kritiserats av Human Rights Watch eftersom det leder till allvarliga etiska, juridiska och humanitära problem.

Israels vantolkningar av internationell rätt har lett till ett krig med få begränsningar. Fler kvinnor och barn har dödats av den israeliska militären i Gaza under det senaste året än motsvarande period i någon annan konflikt under de senaste två decennierna. Israel har ödelagt samtliga universitet i Gaza och 87 procent av alla skolbyggnader som en del av en systemisk utplåning av utbildningssystemet. 31 av 36 sjukhus har skadats eller förstörts, och nästan hälften av all bebyggelse i området har jämnats med marken, en nivå av förstörelse som världen inte har skådat sedan andra världskriget, enligt FN.

Israels bristande respekt för den regelbaserade världsordningen kan också bevittnas genom hur man attackerar FN:s fredsbevarande styrkor i Libanon och beskjuter hjälparbetares konvojer.

Genom att kontinuerligt vidhålla att Israels våld är proportionerligt, genom att vägra fördöma Israels krigföring, och genom att, som ett av få FN-länder, gång på gång vägra ställa sig bakom en permanent vapenvila så stödjer Sveriges regering denna typ av vantolkning av internationell rätt som i längden utmanar den regelbaserade världsordningens själva essens.  

Västvärldens selektiva åberopande av internationell rätt har avtecknat sig med brutal tydlighet i Gaza. Det är i den här kontexten man bör se den övriga världens tvetydighet vad gäller Ukrainastödet och att man trots konflikten springer på möten i Kazan.

Alexander Cooley, tidigare föreståndare vid Columbiauniversitetets Rysslandscentrum, alltså en synnerligen tung röst i sammanhanget, beskrev nyligen hur Gaza-kriget försvårat Ukrainas sak. Efter Rysslands invasion, menar Cooley, ”sade politiker i väst till omvärlden att ’kom igen, ni måste vara på rätt sida av detta, det här är ett tydligt brott mot internationell rätt.’ Nu [efter Gaza] har det blivit ett mycket svårare argument att driva.”

En som förstår hur Israels krigföring utmanar den regelbaserade världsordningen är Norges statsminister Jonas Gahr Støre som i en intervju nyligen påpekade att när den internationella humanitära rätten och dess lagar kränks som i Gaza, ”då är vi inne i barbariet.”

Statsminister Støres uttalande ger eko åt vad den framstående palestinska människorättsadvokaten Raji Sourani har uppmanat västvärldens länder till, nämligen att förhindra att Gaza blir "folkrättens kyrkogård", för ”antingen har du rättsstatens lag eller så har du djungelns lag. Det finns inget mitt emellan.” 

Just nu hjälper Sverige till att låta Israel underminera internationell rätt och fortsätta stöpa om världen enligt djungelns lag, där den med mest våldskapital ständigt vinner, samma lag som sådana som Putin sållar sig till.