Debatt: Isabella Lövin: De strejkande barnen har rätt

Varje fredag demonstrerar nu hundratusentals ungdomar över hela världen för klimatet. De tar till gatorna för att ta tillbaka den framtid de menar att vi, den vuxna generationen, stjäl framför deras ögon. Och de har rätt.

Tiden att ställa om samhället och radikalt minska våra utsläpp håller på att ta slut. Trots det ser vi runt om i världen hur populistiska och nationalistiska regeringar tillträder med en agenda som går tvärt emot den omställning som vi behöver göra. Även i Sverige är det alltför många partier som är mer besjälade av att döma ut klimatpolitik än av att ta klimatkrisen på allvar.

Barnen har rätt. Mänskligheten står inför en kris. Och krismedvetenheten saknas fortfarande hos alltför många. Trots att vädersystemen i vartenda hörn av vår planet förändras och bilder på mardrömslika skogsbränder, syndaflodsliknande regn och megaorkaner kablas ut över världen allt oftare, och extrema väderrekord börjar höra till vardagen.

Jag träffade några av klimatdemonstranterna utanför riksdagshuset härom veckan och deras budskap var detta: Säg hur allvarligt det är. Om inte ni ledare säger hur allvarligt det är så tror ingen på det. Och om människor inte förstår, så kommer inget hända.

Så jag säger det igen; Mänskligheten står inför sin största och mest avgörande kris någonsin. Klimatpolitik handlar inte om enskilda projekt vid sidan om all annan politik, det måste genomsyra all politik. Alla utsläpp ska bort, inte bara en del. Vi måste till och med uppnå negativa utsläpp om cirka fyrtio år ifall vi ska klara 1,5-gradersmålet.

Annars riskerar vi omätbara värden på vår planet.

Vi behöver nu en ny berättelse som barnen kan tro på. En vision om ett hållbart samhälle där människor mår bra och där planeten får en chans att läka. För att nå dit måste vi alla agera konsekvent utifrån den kunskap vi har om artutrotning, gifter och klimatförändringar. Vi måste sluta vara som grodan i kastrullen som inte reagerar på den långsamma uppvärmningen av vattnet och till sist kokas till döds. Istället hoppa upp ur kastrullen och upptäcka att det finns en värld därutanför, att det finns helt nya perspektiv.

Miljöpartiet valde att gå in i regering 2019 för att klimatet inte kan vänta. Jag är stolt över att vi vågade det trots motvinden i opinionen. Vi valde det för att vi lyssnar till forskarna och vet att planeten har ett fönster de närmaste tio åren för en snabb omställning om vi ska klara 1,5 graders målet.

Vi vet att det är nu vi har den historiska chansen att ställa om till ett fossiloberoende samhälle. Jag tror att få kommer att känna nostalgi när de ekonomiska krafter som stöttat diktaturer och startat krig är borta. Vi kommer bara undra, som grodan i kastrullen, varför vi inte hoppat ur mycket tidigare.

Barnen ber mig säga som det är, och det slår mig att vi som är vuxna idag aldrig fick lära oss i skolan hur det är. Vi fick aldrig lära oss att tundrans permafrost eller de vilande depåer av metangas som finns på havsbottnarna är så lättrörliga att vi inom detta århundrade kan ha frisläppt denna ande ur flaskan så att jordens temperatur går in i en spiral bortom mänsklig kontroll. Vi fick aldrig lära oss det, för det var inte allmänt vedertagen kunskap då. Men hade vi lärt oss det, vad hade vi själva tänkt om vuxenvärlden då? Hade inte vi blivit arga? Hade vi inte tappat tilltron till de vuxna?

Varje år väljs miljöpartiets språkrör om och jag har bestämt att ställa upp till omval i år igen. Det är inget lätt uppdrag, och många gånger har jag frågat mig om jag skulle kunna göra mer nytta för världen utanför politiken. Men att jag vill fortsätta i politiken är insikten om en sak. Att Sverige gör skillnad i världen, och att Miljöpartiet gör skillnad i Sverige. Utifrån vad som behöver göras globalt är det alldeles för lite, men vi har, trots att vi bara är ett litet parti, lyckats sätta igång flera viktiga internationella processer kring hav, kemikalier och jämställdhet som inte hade hänt utan oss. Och FN, EU och internationella organisationer tittar på oss och lyfter ständigt fram Sverige som ett av världens mest klimatambitiösa länder. Ett exempel som desperat behövs när stora länder som USA och Brasilien backar från miljöarbetet globalt.

Tillsammans med ett nytt manligt språkrör vill jag fortsätta arbeta så att Miljöpartiet åter ska växa i väljarnas förtroende. Jag vill vara ärlig med politikens begränsningar, samtidigt förmedla det hoppfulla i att det går att förändra samhället, snabbare än vi kanske trott, genom politiken. Styrkan i den globala ungdomsrörelsen som Greta Thunberg har startat ger mig energi och hopp, och det faktum att gröna partier i Tyskland, Belgien, Luxemburg och Finland idag ligger på tvåsiffriga resultat både i opinionen och i valen ger mig ytterligare förvissning om att det går att ta klimatkrisen på allvar och finna ett starkt folkligt stöd.

Just nu skrivs kapitlet i historieböckerna om hur vi mötte klimatkrisen. Jag är beredd att fortsätta kämpa för att det kapitlet blir en berättelse om hur mänskligheten lyssnade på kunskapen och tog ansvar för barnen. Jag hoppas att den blir berättelsen om hur vi gjorde det tillsammans, att alltfler kom med i arbetet så att vi alla arbetade åt samma håll, att vi slutade slita ut både oss själva och planeten, och att världen blev rättvisare och bättre för alla.