Den digitala infrastrukturen utgör en av grundstenarna i en stadsplanering för ett hållbart samhälle, skriver arkitekten Pernilla Wåhlin Norén som bland annat föreslår skattefinansierat internet och digital allemansrätt. 

Valets utfall gav en tydlig bild över landets uppdelning i landsort/förort vs huvudstad. Frågan vi kan ställa oss är: varför skapar denna skillnad mellan småort och storstad ett skört samhälle? Ett av svaren är att segregation leder till ojämlikhet. Storstadsnormen skapar bostadssegregation. Städer kan se ut på flera sätt och de kan ha olika identiteter. Vår sinnebild av stad behöver uppdateras. 

Oavsett val av boendeform – i tät stad, glesbygd eller både och – så ska samma möjligheter finnas att delta i samhällsbygget. Det är demokrati. Det odemokratiska i den nuvarande storstads- och täthetsnormen ligger i att makten är hierarkisk, bland annat på grund av att den är centrerad till huvudstaden. Hur gör vi för att koppla ihop alla områden? Arkitekturen har en viktig roll i detta och den teknologiska utvecklingen gör det möjligt. Det stödjer en demokratisk informationsvärld. Internet har ingen huvudstad. 

Det finns idag fler mötesplatser än de våra sinnebilder av stadselement såsom torg, gaturum och kyrka har att erbjuda. Du kan ha fler möten, det vill säga vara mer urban, på landsbygden än mitt i en storstad, om du vill. Den gröna våg som kommer nu är neongrön. Den digitala infrastrukturen utgör en av grundstenarna i en stadsplanering för ett hållbart samhälle. Dels för att människor kan bo på landsbygden och samtidigt arbeta med hela världen. Dels för att vi delar och spar resurser. En nutida stadsbyggnadspolitik och en hållbar samhällsplanering bygger på välfungerande infrastrukturer. I den statliga arkitekturpolitik som just nu utreds är det därför viktigt att den digitala infrastrukturen ingår. För den lilla skalans arkitektur som välfärden agerar i – skolmiljöer, bostadsbyggande med mera – grundar sig i den stora skalans arkitektur, övergripande bestämmelser som till exempel stadsplaner och ännu mer omfattande system som allemansrätten. Precis som i den fysiskt byggda världen går det att planera den digitala världen för ett jämlikt samhälle. Här följer tre konkreta förslag i en jämlik stadsbyggnad:

1. Digital allemansrätt

Den digitala allemansrätten handlar om marknadens diskussion om nätneutralitet men också civila perspektiv ska komma till tals då det gäller rättigheter i den digitala infrastrukturen. Den teknologiska utvecklingen har möjliggjort en ökad kommunikativ aktivitet i hela världen. Smidigare och billigare hård- och mjukvaror kan stödja en demokratisk informationsvärld. Det underlättar deltagande, det offentliga samtalet kan förädlas. Alla har rätt till information. Låt internet styras av demokratiska ideal. I allemansrättens anda följer interneträtten. Internet utan gränser.

2. Skattefinansierat internet

Samhälleligt finansierad informationsdistribution är en gynnsam investering. De fria bibliotekslånen är ett beprövat exempel. Fri information utbildar och upprätthåller en hög intellektuell nivå i det civila samhället. 

3. Oberoende sökmotor och mejlfunktion

Marknaden styr på internet eftersom de flesta av oss varken bygger upp eller programmerar våra egna digitala platser än. De digitala platserna ses inte som platser och tas därmed inte heller på allvar. Det är synd. För att kunna agera med, och ha möjlighet att delta i, den demokratiska processen krävs frihet att vistas i offentliga rum. Internet består av många rum, kommunikativa rum. De flesta digitala platser är dock inte offentliga utan bundna till myndigheter och företag. Precis som i vår fysiskt byggda värld ska internet verka för att uppfylla de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten. Tillgång till internet måste vara fritt för alla. Fritt som i gemensamt finansierat och till viss del samhälleligt utvecklat, med till exempel oberoende sökmotorer och oberoende mejlmöjligheter. Vår information ska inte alltid vara till salu.

På vilket sätt är detta arkitektur? Jo för att arkitektur skapar förutsättningar. Allemansrätten är bra arkitektur. Öppen data är bra arkitektur. Fritt internet är bra arkitektur. Ett exempel på den här sortens arkitektur är Helsinki Region Infoshare. Stadens uppgift är att ta fram service åt invånarna. De erbjuder en servicekarta med ett öppet gränssnitt. För medborgarna en användbar planering av service och tillhandahållande av den. Det bygger på en allemansrätt på internet och skapar öppen dialog mellan makthavare och medborgare. I denna öppna-datarörelse kan den boende exempelvis få veta hur dess stadsdel kommer att utvecklas. 

Då vi redan anslagit allemansrätten samt rätten till fria bibliotekslån är nästa logiska steg ett fritt internet. Med den kollektiva kunskapen som konsekvens, som vi vill vara med och bygga upp och ta del av. Samhället investerar i kunskap och demokrati när alla får tillgång till utbildning och kritiskt tänkande. På det sättet gynnar arkitekturen samhället och dess medborgare.