Debatt: Inte förbjuda fattigdom – inte heller normalisera

Sanna Schiller anklagar i en ledare (31/10) mig för ”...mycket förakt och en fullkomligt vidrig människosyn”. Det är starka och ord och allvarliga anklagelser. Och dessutom alldeles grundlösa.

Nej, det inte går att förbjuda fattigdom. Det är Schiller och jag överens om. Moderaterna vill heller inte förbjuda en människa från att, som en yttersta utväg, be en medmänniska om hjälp. Men vi tänker heller inte bidra till att normalisera tiggeri som en varaktig metod för försörjning i Sverige. Arbete och egenförsörjning är grunden för en människas integrering och delaktighet i vårt samhälle. Det är också just arbete som den fria rörligheten inom EU främst syftar till.  

Vi menar att det är rimligt och viktigt att man i kommunerna ges möjlighet att, när det är påkallat av ordningsskäl, kunna bestämma var tiggeri ska vara tillåtet och inte. Av samma skäl tycker vi att det är angeläget att kommunerna ges förutsättningar att beivra illegala bosättningar, eftersom undermåliga boenden leder såväl till sanitära olägenheter och hot mot de boendes hälsa som till störningar i det omgivande samhället.

Att bidra till tiggeriets normalisering är att acceptera utanförskapets permanentande samt framväxten av parallellsamhällen i vårt land. Det är i tiggarnas hemländer som utanförskapet måste brytas och framtiden byggas. Rumänien och Bulgarien har ansvar för att garantera mänskliga rättigheter åt ALLA sin medborgare och ge dem verktyg och möjligheter att lyfta sig ur utanförskapet. Det ansvaret kan och ska vi inte låta den smita undan. Det krävs därför ett fortsatt och ökat engagemang från såväl Sverige som EU i att stödja och bevaka att medlemsländerna fullföljer sina åtaganden gentemot den egna befolkningen.

Endast så kan vi åstadkomma en långsiktig och varaktig förbättring för de människor som nu i desperation ber om mynt på våra gator. Att hävda motsatsen är kontraproduktivt.