Debatt: Inte ett ord om kulturbudgeten

Det är talande att centerpartisterna i sin replik på vår artikel inte med ett ord nämner vare sig varför de skär ner kulturbudgeten med mer än 600 miljoner kronor, eller varför de på detta sätt nu utmärker sig som det mest kulturfientliga av allianspartierna. Kultur ska byggas underifrån, skanderar centerpartisterna. Gott så, men de ekonomiska förutsättningarna måste finnas – och de drar Centerpartiet ner på. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Kulturpolitiken måste ses som en helhet. Det duger inte att, som centerpartisterna gör, kritisera reformen för fri entré på statliga museer för att den gynnar storstäderna, utan att samtidigt se de reformer som riktar sig mot hela landet. Centerpartiet drar ner på förutsättningarna för både landsbygd och stad, när man säger nej till såväl fri entré-reformen som regeringens satsningar på musik- och kulturskolan, kreativa platser, scenkonsten runt om i landet etcetera.

Centerpartiet hävdar vidare att momshöjningen om i praktiken 8,3 procentenheter på biobesök slår särskilt hårt mot landsbygden. Det är direkt fel, eftersom mindre biografer kompenseras av höjningen genom ett särskilt anslag. I den mån biografer drabbas är det således de större biograferna. Eftersom höjningen används för att öka stödet till svenska filmproduktioner ger den nya filmpolitiken emellertid förutsättningar till fler svenska filmer framöver, vilket inte bara gynnar filmproducenter, men också den biopublik som vill se svenska filmer och de biografer som visar svenska filmer. Centerpartiets slakt av filmstödet gynnar möjligtvis den som ensidigt är intresserad av Hollywoodfilmer. 

Avslutningsvis frågar sig centerpartisterna vad Miljöpartiet egentligen vill med kulturpolitiken. Frågan besvaras förstås i budgetpropositionen. Under kulturminister Alice Bah Kuhnkes tid har vi inte bara kunnat öka anslaget till kulturpolitiken långt över vad alliansregeringen prioriterade, men också skapat en större bredd än någonsin tidigare. Tyvärr behöver vi däremot inte fråga oss vad Centerpartiet vill med kulturpolitiken, det kan sammanfattas i ett ord: nedskärning. Vi har full förståelse för att Per Lodenius med flera är olyckliga över den bana Centerpartiet slagit in på. Partiet har förvisso inte helt anammat CUF:s krav på att statens stöd till kultur ska inskränkas till ”kulturella start-ups och debutanter” och att det sedan ska ”vara upp till dem om de överlever”. Men C-budgetförslaget är ett illavarslande steg i den riktningen.