Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Inrätta en riktig krisfond för kulturen

”Om man lovar att inrätta en krisfond så måste man först se till att resurserna finns på plats. Det går inte att säga att man kommer till undsättning och sedan i en bisats förklara att det är egentligen är samma pengar som man hade fördelat oavsett”
”Om man lovar att inrätta en krisfond så måste man först se till att resurserna finns på plats. Det går inte att säga att man kommer till undsättning och sedan i en bisats förklara att det är egentligen är samma pengar som man hade fördelat oavsett” Bild: Bild: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Dagens ETC

För några veckor sedan presenterade Stockholms kulturborgarråd Jonas Naddebo (C) en krisfond för kulturen på 20 miljoner kronor, som ska finansieras med pengar från kulturstödet. Det är ett oseriöst förslag och det innebär i praktiken att man försöker rädda några på bekostnad av andra i en redan väldigt hårt drabbad bransch. Det skriver Torun Boucher (V).
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Krisfonden ska enligt kulturborgarrådet hjälpa kulturaktörer att överleva den ekonomiska kris som många försatts i på grund av coronapandemin genom att man ska kunna söka pengar ur fonden för att täcka upp för uteblivna intäkter. Det är ett utmärkt förslag. Det finns bara ett problem: pengarna till krisfonden ska tas från det resterande kulturstödet för 2020.

Det betyder att de 20 miljoner kronor som ska bygga upp krisfonden inte är ett tillskott av resurser till kulturen. Det är en omfördelning av den nuvarande budgeten. Man inrättar alltså ett stöd för kulturarbetarna med pengar som man samtidigt tar ifrån kultur­arbetarna själva. Ordspråket att ”ge med den ena handen och ta med den andra” har tyvärr aldrig varit mer passande.

Det är ett oseriöst förslag och det innebär i praktiken att man försöker rädda några på bekostnad av andra i en redan väldigt hårt drabbad bransch. Och som vanligt kommer det vara de minsta aktörerna, som redan har sämst förutsättningar att klara sig ur den här ekonomiska krisen, som kommer att dra det kortaste strået när pengarna ska fördelas.

Kritiken från kulturarbetarna själva mot förslaget har givetvis inte låtit vänta på sig. Redan dagen efter att förslaget presenterades hade över 1 000 kulturarbetare skrivit under ett upprop mot finansieringen eftersom man menar att det här inte är någon riktig hjälp. Det som behövs är mer pengar, inte bara en omfördelning.

Jag tror att vi alla förstår att pengar inte växer på träd, och att det är många områden som behöver ökade resurser i ett sådant här krisläge. Men om man lovar att inrätta en krisfond så måste man först se till att resurs­erna finns på plats. Det går inte att säga att man kommer till undsättning och sedan i en bisats förklara att det är egentligen är samma pengar som man hade fördelat oavsett.

Vi i Vänsterpartiet hoppas innerligt att den blågröna majoriteten lyssnar till kulturarbetarna och tar deras synpunkter och oro på allvar, och i slutändan väljer att inrätta ett riktigt krisstöd för kulturen.