Opinion
Debatt: "Ingen kvinna ska behöva bo med sin förövare"
Dagens ETC
Sollentuna kvinnojour har ett konkret budskap till Sveriges blivande bostadsminister. Ingen kvinna ska behöva flytta in hos sin förövare för att hon inte erbjuds en ersättningsbostad. Lös problemet!Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Sollentuna kvinnojour har ett konkret budskap till Sveriges blivande bostadsminister. Ingen kvinna ska behöva flytta in hos sin förövare för att hon inte erbjuds en ersättningsbostad. Lös problemet!
Nu har det trängande behovet av permanent bostad för våldsutsatta kvinnor som har bott i skyddat boende debatterats i flera års tid utan att en förändring har kommit till stånd. Vi vet från dessa debatter att långvarig våldsutsatthet får konsekvenser för kvinnors ekonomi. Vi vet att det ekonomiska våldet ofta resulterar i betalningsanmärkningar och skulder som gör det svårt för kvinnorna att konkurrera på bostadsmarknaden. Vi vet att många av kvinnorna saknar en fast inkomst, eftersom de antingen har förbjudits att arbeta, inte kan gå till sitt arbete på grund av sjukskrivning eller att våldsutövaren letar efter dem på arbetsplatsen. Vi vet att detta gör det svårt för våldsutsatta kvinnor att få en egen lägenhet när de är redo att lämna det skyddade boendet.
Kvinnojourerna har upprepade gånger slagit larm om att vi tvingas neka nya kvinnor plats i våra boenden, då platserna redan är upptagna av kvinnor som inte längre har ett akut skyddsbehov men som måste stanna kvar för att de inte har någon annanstans att ta vägen. Kommunerna är inte rustade för att ta hand om detta problem. Många kommuner saknar en handlingsplan för hur de ska hjälpa våldsutsatta kvinnor att få ett långsiktigt boende.
Vissa av dem flyttar därför kvinnorna till vandrarhem eller hänvisar dem till kortvariga och osäkra andrahandsboenden. Andra erbjuder möjlighet till en förturslägenhet i den egna kommunen, där kvinnorna ofta inte kan vistas på grund av den säkerhetsrisk det medför.
Sammantaget bidrar detta till att en del av de våldsutsatta kvinnorna ”väljer” att flytta tillbaka till våldsutövaren för att de inte ser någon annan lösning på sin bostadssituation. Så kan vi inte ha det.
Nu är det dags att gå till handling, blivande bostadsminister! Och vi litar på att du kommer att prioritera denna viktiga fråga. Vi litar på att du kommer att se till att det byggs fler och billiga hyresrätter som våldsutsatta kvinnor har råd att bo i. Bostad för våldsutsatta kvinnor måste bli en prioriterad välfärdsfråga och ses som en social rättighet.
Vi är eniga med den nationella hemlöshetssamordnaren Michael Anefur som – i sin slutrapport Bostad sökes – framför att utsatta gruppers utestängning från bostadsmarknaden inte enbart kan lösas via insatser från socialtjänsten. Det krävs också en aktiv kommunal bostadspolitik som skapar förutsättningar för att samtliga kommuninvånare ska ha tillgång till en lämplig bostad. Det måste även gälla för de våldsutsatta kvinnor som inte kan bo kvar i sin hemkommun.
För att möjliggöra detta är det nödvändigt att det på nationell nivå ställs krav på att varje kommun har en handlingsplan för hur de ska hjälpa våldsutsatta kvinnor att få ett långsiktigt boende och det måste finnas ett samarbete mellan kommunerna så att våldsutsatta kvinnor kan beviljas en förturslägenhet i en annan kommun än sin hemkommun.
Slutligen är det givetvis önskvärt att de bostäder som avsätts för våldsutsatta kvinnor har rimliga hyror. Vi välkomnar därför den nationella hemlöshetssamordnarens förslag på hyresreglerat boende som en möjlig lösning för de våldsutsatta kvinnor som, till följd av skulder och betalningsanmärkningar, inte har råd med de rådande hyresnivåerna.
Tack för att du har tagit del av våra förslag, blivande bostadsminister. Vi hoppas nu att du kommer att hjälpa oss att säkerställa våldsutsatta kvinnors rätt till en permanent bostad.
Zandra Andersson och Joanna Olsson,
Styrelseledamöter i Sollentuna kvinnojour, som driver kampanjen #rättattgåvidare på Facebook och Twitter. Där uppmanas politiker att diskutera våldsutsatta kvinnors rätt till en permanent bostad efter vistelsen på kvinnojour.