Debatt: Ingen fred utan rättvisa

Hamas mördar civila israeler. Israel bombar civila palestinier i Gaza. Det besinningslösa våldet på båda sidor hade säkerligen kunnat undvikas om denna långa konflikt hade fått en rättvis lösning – för länge sedan.

Orättvisa föder i längden hat. 

Konflikter måste lösas. 

Hela världssamfundet har ett ansvar.

Det finns gott om exempel på konflikter där stormakters intressen kolliderar, vilket leder till att det som är rätt aldrig manifesteras. En av dessa konflikter är Västsaharafrågan. 

Efter snart 50 års marockansk illegal ockupation väntar västsaharier fortfarande i flyktingläger och i ockuperat område på avkolonisering, folkomröstning, rätt till självbestämmande och självständighet.

Allt det har de berövats, trots att internationell lag ger västsaharierna rätt att besluta om sitt eget land. 

Illegal ockupation och stöld av råvaror är aldrig rätt.

Illegal ockupation och stöld av råvaror är aldrig rätt.

Andra världskrigets segermakter sitter med vetorätt i FN:s säkerhetsråd. 

Varför?

Samma natt i oktober som Säkerhetsrådet inte kunde enas om en resolution om kriget i Gaza, fattades snabbt en ny intetsägande resolution om Västsahara. 

Den fredsbevarande FN-styrkan Minurso:s mandat förlängdes med ytterligare ett år, men återigen utan att peka ut Marocko som ockupant eller att verka för att den folkomröstning som är FN-styrkans huvuduppgift, äntligen ska genomföras.

Minurso har inte ens rätt eller skyldighet att rapportera om de ständiga marockanska övergreppen på västsaharier, som fredligt protesterar mot ockupationen. 

FN-sändebudet svensk-italienaren Staffan de Mistura hindrades först och länge av marockanska myndigheter från att tala obehindrat med västsaharier i den ockuperade delen av Västsahara. 

I den ockuperade delen av Västsahara råder marockanska lagar. Oberoende journalister och politiker är inte välkomna. Västsahara är en vit fläck på kartan, enligt Reportrar utan gränser.

Frankrike med vetorätt i FN:s säkerhetsråd har goda förbindelser med Marocko. EU betalar sedan länge stora summor till Marocko för att stoppa migrantströmmar över Gibraltar sund till Europa.

Marocko saluförs nu som föregångslandet med grön energi från sol och vind. Men den elen produceras till stor del i ockuperade Västsahara och används bland annat till den västsahariska fosfatindustrin och den marockanska polisens och militärens kontrollapparater.

Samtidigt föds nya generationer av flyktingar i de Polisario-administrerade flyktinglägren i Algeriet. Ungdomarna är mer och mer frustrerade. Vad ska de hoppas på? Det räcker ju inte att ha rätt, man måste också få rätt.

Det eldupphör mellan Polisario och Marocko som har rått sedan 1991 bröts 2020. Ett lågintensivt krig äger rum. Nu. Vem i mediebruset talar om detta folk och detta krig?