Hoppa till innehållet

ETC Stockholm

Debatt: Inför hjärtsäkra zoner

Mellan Danderyd och Skärholmen är ­skillnaden i livslängd 2,9 år för kvinnor.
Mellan Danderyd och Skärholmen är ­skillnaden i livslängd 2,9 år för kvinnor. Bild: Bild: Janerik Henriksson/TT

ETC Stockholm

Skillnaden i medellivslängd är fortfarande stor mellan röda linjens ändhållplatser. Samtidigt som tillgången till akut hjärtsjukvård är större i norra länet än i södra, drabbas långt fler människor av hjärtinfarkt i Skärholmen än på Östermalm. Vänsterpartiet vill omfördela vårdresurserna och införa hjärtsäkra zoner i Stockholms län.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte ETC Stockholm som står för åsikten.

För tio år sedan publicerade Folkhälsoinstitutet en rapport med titeln ”Hälsan på spåret – medellivslängd och ohälsotal utmed spårtrafiken i Stockholm”. I rapporten illustreras skillnaderna i hälsa och livslängd mellan kommuner och stadsdelsområden i Stockholms län via dess tunnelbane- och pendeltågslinjer. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Låt oss ta röda tunnelbanelinjen som exempel. Rapporten visar att medellivslängden sjunker med flera år när du reser söderut med röda linjen. Mellan Danderyd (Mörby Centrum) i norr och Skärholmen i söder är skillnaden i livslängd 2,9 år för kvinnor. Mellan Danderyd och Hägersten är skillnaden 3,2 år för män. 

Rapporten skildrar skillnaderna i livslängd på ett pedagogiskt sätt. Ojämlikheten mellan områden blir slående när den illustreras med hjälp av tunnelbanespårkartan, som de flesta stockholmare är väl bekant med. Men det grundläggande problemet är naturligtvis inte geografiskt utan ekonomiskt. I rapportens sammanfattning kan man läsa att: ”Hälsans mest entydiga mått – medellivslängden – fortsätter således att skilja sig mellan gynnade och missgynnade stadsdelsområden och kommuner trots den höga genomsnittsnivån”. Det handlar om inkomstklyftor.  

Rapporten är tio år gammal. Statistiken är delvis från innan millennieskiftet. Men hur mycket har förändrats sedan dess?

Hjärtkärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Sverige, och bidrar stort till rikets samlade sjukdomsbörda. Enligt SCB:s mätningar 2010–2014 var dödligheten i hjärtkärlsjukdomar 10,6 för kvinnor och 20,1 för män (per 10 000 invånare) i Botkyrka. I Danderyd ligger motsvarande siffror på 7,8 och 14,7. 

Klyftorna kvarstår, segregeringen ökar. Fortfarande avgörs, förenklat, din livslängd av hur lång din utbildning är och var du bor.

Nu i veckan berättade SVT Nyheter Stockholm om hur snedfördelad tillgången till akut hjärtvård är i vårt län. I norra länet, där kommuner som Danderyd ligger, är risken för infarkt lägre och tillgången bättre. Södra länet, med Botkyrka och Skärholmen, är gravt underförsörjt. 

Vårdens resurser bör riktas där de behövs som mest. Hjärtsjukvården i södra länet måste byggas ut.

Ojämlikheten är utbredd. Det är fruktansvärt att sociala klyftor och inkomstskillnader ska ha en slutgiltig, ofrånkomlig effekt på människors liv. Vänsterpartiet vill tillsätta en kommission för att ta itu med den ojämlika vården, men i slutändan är det regeringen som måste utplåna de gapande klassklyftorna. En annan sak vi här i Stockholms läns landsting kan göra, medan vi väntar på det, är införa så kallade hjärtsäkra zoner i Stockholm. 

En hjärtsäker zon är en plats där 

  • det finns rutiner och beredskap för att kunna hantera ett hjärtstopp och larma 112
  • det finns kompetens i hjärt- och lungräddning så att hjälp omgående kan sättas in
  • all personal vet var hjärtstartaren finns och kan hantera den
  • behandling med hjärtstartare kan ske inom 180 sekunder
  • hjärtstartaren är registrerad i Sveriges Hjärtstartarregister

I kollektivtrafiken finns flera stationer och stora knutpunkter som skulle lämpa sig som hjärtsäkra zoner. Vänsterpartiet vill förse länets kollektivtrafik, och andra offentliga rum, med hjärtstartare.

Hundratusentals människor reser dagligen med Stockholms kollektivtrafik och rör sig i dess offentliga miljöer. Ett hjärta som tillhör någon av dessa tusentals personer kan plötsligt stanna. Det händer 10 000 hjärtan varje år i Sverige. En hjärtstartare kan då vara skillnaden mellan liv och död. Det skulle vara en trygghet om det fanns fler av dem i Stockholms lokaltrafik, och i andra offentliga rum där många människor vistas. Till exempel idrottsanläggningar, skolor och omsorgsboenden.

För en relativt låg kostnad skulle hjärtsäkra zoner öka tryggheten för våra resenärer och vår personal och samtidigt öka möjligheterna för överlevnad hos de som drabbas av hjärtstopp i eller nära kollektivtrafiken.

Denna satsning tillsammans med en omfördelning av resurser till hjärtsjukvården i södra länet skulle kunna utjämna skillnaderna i länet och rädda tusentals liv.

Ämnen i artikeln