Debatt: Inför jämlikhetsdata i Sverige – för att komma åt rasismen

Barn mobbas för sin hudfärg i skolan. Vuxna blir kallade “slavar som hör hemma i kedjor”. Utlandsfödda kvinnor löper större risk att drabbas av komplikationer under graviditeten eller förlossningen.

Den strukturella rasismen sätter djupa sår hos människor, är ett slöseri på mänskligt kapital och hotar vår demokrati. Under lång tid har vi tagit del av vittnesmål om rasistiska trakasserier och om hur människor felbehandlas i vården på grund av fördomar. För att komma åt rasismen måste kunskapen om den systematiseras. Det är hög tid att införa jämlikhetsdata i Sverige.

Rasismen drabbar inte minst barnen oerhört hårt. Friends­rapporten 2021 visar att etnicitet är det vanligaste skälet till mobbning i skolan. Rapporten är fylld av citat som borde ge oss alla ont i magen. En elev berättar: ”Några har varit lite rasistiska mot mig när jag var 6 år. De har sagt att jag ser ut som bajs bara för min hudfärg.”

Brås nya studie om afro­fobiska hatbrott synliggör det som så många vittnat om under lång tid: hur hatbrotten sker öppet på gator och torg, i kollektivtrafiken, på våra skolor och arbets­platser. Verbala påhopp är vanliga. Människor kallas för n-ordet, jämförs med djur, blir kallade apa, smutsiga eller äckliga. I nästan en femtedel av anmälningarna förekommer våld. Vid fyra av tio anmälningar där våld förekommer är brottsoffret under 18 år – det yngsta var bara sju år gammal.

Samtidigt vittnar vårdpersonal om att svarta kvinnor fått sämre förlossningsvård än vita. Bilden bekräftas av forskning från bland annat USA, som visar att mödradödligheten bland svarta kvinnor är tre gånger högre än bland vita kvinnor och att vita läkarstudenter har fördomar om svarta patienter.

I Sverige saknas motsvarande siffror, eftersom vi inte samlar in jämlikhetsdata. Avsaknaden av data till trots har det dock rapporterats om liknande mönster, som att kvinnor födda i Afrika söder om Sahara oftare drabbas av komplikationer vid graviditet och förlossning och att barns hudfärg påverkar valet av smärtlindring. Med jämlikhets­data hade vi kunnat få en betydligt bättre ­kunskapsbild, och – om viljan finns – kunna göra något åt problemen på riktigt.

Att Sverige numera är ett av världens mest jämställda länder beror bland annat på att all offentlig statistik, enligt lag, är könsuppdelad. Idag finns statistik uppdelad på ålder och kön – men inte på till exempel religion, hudfärg eller etnicitet.

Avsaknaden av statistik har lett till regelbunden kritik från både FN och EU. EU-parlamentet har vid upprepade tillfällen uppmanat medlemsländerna att ta rasismen på allvar och samla den data som krävs. Också Brå lyfter avsaknaden av jämlikhetsdata och talar om osynlighet i ­statistiken.

Frågan om jämlikhetsdata utreddes av Diskrimineringsombudsmannen redan år 2012 och slutsatsen var att jämlikhetsdata både kan och bör införas i Sverige. Med större synlighet i statistiken blir kunskapen bättre och det blir lättare att identifiera nödvändiga åtgärder. Jämlikhetsdata bygger på grund­läggande principer om frivillighet, ­anonymitet, informerat samtycke samt självidentifikation och självkategorisering. Det handlar alltså inte om registrering av en enskild och identifierbar person, vilket upprepas av de som motsätter sig metoden. Modellen har utvärderats och rekommenderas av ­internationella organ och används i flera länder.

Det är oacceptabelt att barn möter rasism i skolan. Att vänner och grannar utsätts för hatbrott på våra gator och att kvinnors förlossningsvård blir sämre på grund av rasism – medveten eller omedveten – är helt enkelt ­oacceptabelt. För att kunna ­bedriva ett effektivt arbeta mot ­rasism, diskriminering och hatbrott måste vi få bättre kunskap om hur problemen ser ut. Sverige måste börja samla in jämlikhetsdata.