Debatt: I enväldets tid finns det många sätt att stjäla val

Vissa autokrater förvandlar långsamt sitt land till en enpartistat, steg för steg, genom att ta kontroll över media, marginalisera det civila samhället, fylla domstolarna med sina anhängare och använda sig av så kallad gerrymandering.  

I två länder som har hållit val under det senaste året, Venezuela och Kambodja, har man däremot inte använt sig av några sådana diskreta strategier. Deras ledare har stulit valen på ett mer traditionellt sätt: genom att fängsla politiska motståndare och ljuga om vad som hände vid valurnorna.

I båda länderna har populära oppositionskandidater förbjudits. I Venezuela förklarades oppositionsledaren Maria Corina Machado obehörig att ställa upp i valet till följd av de brottsanklagelser mot henne, bland annat för korruption, som väcktes vid en märklig tidpunkt. Även andra medlemmar av oppositionen frihetsberövades. Det var ytterst få oberoende observatörer som bevakade valet och de inbjudningar som hade gått ut till en del av dem, däribland en delegation från EU, återkallades i sista stund av chefen för valmyndigheten, som är nära allierad med den sittande presidenten Nicolas Maduro. Oppositionen har utsatts för omfattande trakasserier under hela valkampanjen och fler än 100 medlemmar har arresterats. 

De officiella resultaten är omtvistade, men tillförlitliga källor tyder på att kandidaten för den enade politiska oppositionen, Edmundo González, har säkrat en betydande majoritet. Myndigheterna vägrar att lämna ut centralt kontrollerade rösträkningar för att möjliggöra en öppen analys av resultaten. 

Dessutom har den enväldige sittande presidenten, precis som vanligt, redan innan resultaten har kunnat analyseras på ett oberoende sätt, fått ett varmt stöd från odemokratiska ledare, däribland Rysslands Vladimir Putin och Kinas Xi Jinping.

Mitt land, Kambodja, har följt en liknande utveckling. Den nuvarande premiärministern Hun Manet övertog rollen från sin far Hun Sen efter ett internationellt fördömt val 2023. Sen, som hade styrt landets politiska strukturer i över tre decennier och som stadigt undergrävde Kambodjas demokratiska grund enligt fredsavtalet som undertecknades i Paris 1991, var så självsäker inför förra årets val att han till och med utsåg Manet till sin efterträdare långt i förväg. Valresultatet rådde det aldrig några tvivel om. Politiska aktivister fängslades, misshandlades och tvingades i exil, samtidigt som tidningar stängdes och tillgången till oppositionens hemsidor blockerades. Det enda trovärdiga oppositionspartiet i valet, Candlelight, uteslöts på grund av en teknikalitet, vilket säkerställde att det bara kunde finnas en ”vinnare”. 

Beslagtagande av tillgångar och smutskastningskampanjer mot tidigare och nuvarande politiska motståndare har sedan dess följt som en del av en samordnad aktion, medan massövervakning av Kambodjas medborgare med stöd av Kina nu rullas ut i snabb takt – och Hun Manet, liksom sin far, verkar angelägen om att tysta alla oliktänkande, både inom och utanför landet. 

Det finns en noga utarbetad plan för den typ av val som vi för närvarande bevittnar i många delar av världen och den har existerat under en längre tid. 

Iran 2009 var ett klassiskt exempel – fackföreningsmedlemmar och människorättsaktivister trakasserades och arresterades, informationen begränsades kraftigt och oppositionskandidater hindrades från att ställa upp. Nyligen riggades valet i El Salvador när den sittande presidenten Nayib Bukele bytte ut alla domare i författningsdomstolen för att kunna undvika att endast sitta en mandatperiod. I Rwanda ändrade president Paul Kagame också reglerna om tidsbegränsning, förbjöd oppositionskandidater att ställa upp och gick till angrepp mot journalister, oppositionen och organisationer i civilsamhället. Enligt uppgift fick han 99 procent av rösterna. 

Även i USA, det självutnämnda fria landet, har valarbetare utsatts för trakasserier och hot från anhängare till Donald Trump, till följd av hans ifrågasättande av valresultatet 2020. Allt detta sker dessutom före valet i november, som av många ses som ett ”vinna eller försvinna” för den amerikanska demokratin. 

Med över två miljarder människor i fler än 50 länder som är berättigade att rösta i valet i år kan vi inte tillåta att en stor del av dem får se sitt deltagande undermineras eller inte räknas. 

Venezuelaner, liksom kambodjaner och andra människor runt om i världen, kämpar hårt för sina demokratiska rättigheter – vissa har till och med gett sina liv i kampen – och ändå verkar det bredare globala motståndet mot autokratiska krypskyttar och Kinas och Rysslands förtäckta avsikter att skapa ett alternativt ”demokratiskt” forum fortfarande vara relativt nytt. Reaktionerna på uppenbara statsstödda angrepp på demokratin saknar ofta samstämmighet, och sanktioner, när de tillämpas, är alltid begränsade i sin omfattning och fyllda med kryphål, vilket begränsar deras effektivitet.

I Venezuela finns det dock uppmuntrande tecken på en potentiell vändpunkt, när vi nu går in i den tredje veckan av ett dödläge i valet. Det förekommer nu nästan dagliga protester på gatorna i Caracas och ett massivt internationellt tryck ökar på Maduro, inte bara från de västliga demokratierna utan även från tidigare allierade, däribland Brasiliens Lula de Silva. Biden-administrationen i USA och EU:s politiska ledning har också sagt att de inte kommer att erkänna det statligt deklarerade valresultatet förrän alla uppgifter om omröstningen har offentliggjorts. 

Detta står i skarp kontrast till förra årets stulna val i Kambodja. Där satt de stora demokratierna med armarna i kors av rädsla för att göra sig osams med Kambodja i kampen för att motverka det kinesiska inflytandet i regionen. Ytliga kritiska uttalanden gjordes, men glömdes snart bort, och inom några veckor hyllades de kambodjanska ledarna återigen i väst. 

Kommer att vara avgörande för den globala demokratins öde. 

Ett enat ställningstagande mot framväxande autokrater som Nicolas Maduro och Hun Manet kommer att vara avgörande för den globala demokratins öde. Om vi ska kunna vända utvecklingen måste vi sända ett tydligt budskap om att valfusk, maktmissbruk och förtryck av människor som utövar sina demokratiska rättigheter inte kommer att tolereras.