Debatt: Hyllningsmonument är inte historieundervisning

Självklart krävs en utredning för att förstå djupet och vidden av problemet gällande de vidspridda hyllningarna av rasbiologer omkring institutet. Men vid flera tillfällen i debattsvaret kommer institutet med påståenden som inte är genuina och direkt motsäger hur de har agerat. 

Ett av dessa är att vi studenter skulle vilja “hasta fram” beslut eller frångå utredningen. "Men det är inte så enkelt som att omedelbart införa nya regler..” skriver de. Det Karolinska Institutet inte nämner är att kritiken mot både hyllningarna och den förskönande historieomskrivningen av Retzius-familjen har tagits upp i åtminstone 13 år. Redan år 2008 publicerades en debattartikel i Läkartidningen om att KI inte nämner ett ord om far och son Retzius rasbiologiska arbete, varken vid statyerna, salarna eller på deras hemsida, trots att man på den senare kunde läsa en lång beskrivning av deras bedrifter.   

Rektor Ole Petter Ottesen säger också att: "vi måste därför föra en noggrann, reflekterande och öppen diskussion först". Vi i STRÄVA har i minst ett år arbetat aktivt för just detta. Vi har vid flera tillfällen bett ledningen om en öppen diskussion där både de, arbetsgruppen, studenter och representanter från bland annat Sametinget kunnat mötas och bidra till olika synsätt, kunskap och erfarenhet kring frågan. STRÄVA har också samlat in studenters förslag kring nya salsnamn, och förslag på hur man bäst håller minnet av Retzius vid liv utan en hyllning. Dessa svar skickades direkt till rektor på KI. Det närmaste vi kommit till diskussion var ett seminarium i februari 2021, schemalagt under ordinarie kurstid, där ingen av de grupper som utsattes för dessa övergrepp fanns representerade. Studenternas frågor censurerades och ingen möjlighet till diskussion fanns.

För att kunna föra den diskussion som KI påstår sig vilja ha, måste de i arbetsgruppen också vilja det. Den enda studentrepresentant som fanns i arbetsgruppen, kände sig efter en kort period tvungen att hoppa av på grund av stämningen i gruppen. Vi i STRÄVA ser det som djupt bekymmersamt men föga förvånande, när en av arbetsgruppens medlemmar efter DNs artikel, har skrivit på sociala medier att hen önskar att arbetsgruppen inte existerade. Samma inlägg skrev medlemmen, att diskussion kring KI:s rasbiologiska arv var påtvingad av "högröstade aktivister" som drivs av "identitetspolitik", snarare än moral och etik. En kan ju fråga sig hur nyanserad och öppen en sådan diskussion kan bli. 

KIs offentliga uttalanden framstår i den kontexten som tomma påståenden vars enda motiv paradoxalt nog är att tysta debatten istället för att lyfta den. Att “tysta och sopa vår historia under mattan" är precis det KI har gjort, då de låtit statyer och diverse hyllningar till rasbiologer och kända nazister stå kvar, och endast efter mycket påtryckningar, lagt till en liten och vagt formulerad notis om deras övergrepp och bidrag till den vetenskapliga rasismen. 

Vi i STRÄVA har alltid haft som mål att lyfta historiens alla delar, inte radera den. Många studenter, doktorander och anställda har hört av sig till oss och uttryckt besvikelse och förvåning över att dessa rasbiologer beskrivits som framstående och kontroversiella vetenskapsmän. Få hade en aning om att den forskning de utförde gick ut på att bevisa den nordeuropeiska rasens överlägsenhet. För oss är det ett tydligt bevis på att hyllningsmonument inte är en bra historielektion, tvärtom ger det en vinklad bild av historien och döljer det den mörka sanningen.

Vi står fast vid vårt krav att hyllningarna till nazister och rasbiologer bör tas ner. Därefter kommer vi fortsätta kräva en öppen och inkluderande diskussion kring hur vi bäst lyfter historien så att den aldrig glöms bort eller upprepas.