Debatt: HVB ska inte vara en förbrytarskola

HVB-vården för unga befinner sig i kris. Underfinansiering och en upphandling som gynnar lågpris framför kvalitet har lett till en vård där behov och resurser sällan matchar. Unga med komplexa problem som kriminalitet, drogberoende och psykisk ohälsa hamnar i händerna på utförare som saknar både kompetens och kapacitet att erbjuda den vård som krävs.

I dagens system är det vanligt att socialarbetare, styrda av snäva budgetar, väljer den billigaste lösningen. Detta har öppnat dörren för oseriösa aktörer som erbjuder lågkvalitativa insatser utan tillräcklig tillsyn, personal eller utbildning. Unga med svåra problem placeras på boenden där nattpersonal är ensam och verksamheten saknar både förutsättningar och befogenheter att hantera de risker som ungdomarna innebär.

För att bryta detta bör vi förändra hur HVB-platser upphandlas. Det är ett ansvar som behöver tas både på nationell och regionnivå. Idag startas HVB-verksamheter utan några garantier för att platserna faktiskt kommer att användas. Detta leder till osäkerhet för både utförare och vården i stort. Istället borde fasta platser, liknande sjukhusplatser med ett fast antal sängar, upphandlas. På detta sätt kan verksamheter och upphandlare tillsammans planera för långsiktig stabilitet och kvalitet. Utförare skulle veta vilka resurser de har att röra sig med och kan bygga upp en trygg och hållbar verksamhet.

Jag har själv mångårig erfarenhet av att arbeta i verksamheter där kvaliteten varit hög och behandlingarna effektiva, men som ändå tvingats stänga på grund av att vi inte kunnat konkurrera prismässigt. Det är ett förödande slöseri med resurser och kunskap när vård av hög kvalitet inte längre anses vara värd sitt pris.

För att kunna erbjuda adekvat stöd krävs specialiserade resurser och expertkunskap. HVB-verksamheter behöver forensisk KBT och beroendevård för att kunna bryta kriminalitet och missbruk. Psykiater med specialisering på barn och ungdomar är nödvändigt för att utreda och behandla psykiatriska problem. Dessutom krävs välutbildade behandlingspedagoger som får kontinuerlig och kvalificerad handledning.

En vård av hög kvalitet innebär också att ungdomarna får en helhetsbedömning som tar hänsyn till deras farlighet, psykiska hälsa och sociala situation. Varje insats måste vara personligt anpassad med både kortsiktiga och långsiktiga mål som följs upp dagligen. Det handlar inte bara om terapi utan också om praktiskt stöd för att etablera grundläggande rutiner kring sömn, mat och aktiviteter.

De metoder som används i framgångsrika verksamheter visar på vikten av ett professionellt bemötande, tät uppföljning och nära samarbete med klientens nätverk. Det handlar om att stötta klienterna i att reflektera över sina val och konsekvenser utan att skuldbelägga eller konfrontera. Relation till klienten är en prioritet, och behandlare behöver kunna lyssna, visa empati och vara aktiva i klientens vardag. Förändringsarbete kräver också problemlösning i klientens vardag med dokumentation och kommunikation inom personalgruppen, där små steg framåt uppmuntras och tålamod är avgörande.

HVB-placeringar handlar om att ge unga en chans att bygga om sina liv, ofta från grunden. Men utan rätt resurser och struktur riskerar vården att bli en förbrytarskola snarare än en möjlighet till förändring. Med bättre finansiering och specialistkompetens, samt fasta platser som ger verksamheterna stabilitet, kan vi skapa en vård som verkligen gör skillnad för de mest utsatta ungdomarna i vårt samhälle. Det är dags att sätta kvalitet och långsiktighet i centrum för HVB-vården.