Debatt: Husbys hyresgäster brickor i ­privata fastighetsägares vinstspel

Privata fastighetsägare har de senaste åren köpt upp miljonprogram runt om i Sverige, inte minst i Stockholms förorter. Fenomenet har fått ett namn – renovräkningar. En kombination av orden renovering och vräkning. De köper upp slitna hus i miljonprogrammen, renoverar dem dyrt och höjer hyran, ofta med konsekvensen att många hyresgäster inte har råd att bo kvar. Inte sällan fattiga barnfamiljer, ensamstående mammor och kvinnor i låglöneyrken. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I Husby har hyrorna höjts med 54 procent och de största förlorarna är så klart alla dem som nu tvingas flytta. Vid en försäljning har en kommun möjlighet att ställa krav på lägre avkastning, införa klausuler som reglerar hyreshöjningar och kommande försäljningar. Sedan Svenska bostäder sålde ut lägenheterna i Husby har fastigheterna bytt ägare sju gånger. Husbyborna hade aldrig behövt ställas inför den här situationen om det tidigare politiska styret ställt krav på fastighetsbolagen innan de reade ut allmännyttan. 

Att miljonprogrammen måste renoveras är ingen nyhet. Det handlar om lägenheter som byggdes för 50 år sen. Kommunerna har länge känt till renoveringsbehoven med läckande rör och el som måste bytas, men har låtit husen stå orörda. Så även i fallet då kommunen sålde ut fastigheterna i Husby och hyresgästerna blev brickor i privata fastighetsägares vinstspel. 

Ofta skyller fastighetsägarna hyreshöjningarna på dyra stambyten. Men det är inte renoveringskostnaderna som bestämmer hyran.  Det är den nya "standarden" som avgör. Vanliga underhåll som stambyte ger inte en fastighetsägare rätt att höja hyran. Utan fastighetsägarna lägger då till så kallade standardhöjande åtgärder som helkaklat badrum och nya kök för att pressa upp priserna.  

Alla bostadsbolag, oavsett ägare, måste bli bättre på att involvera och lyssna på sina hyresgäster. Ordet dialog har slarvigt använts i lokala utvecklingssammanhang. Ofta har det då handlat om informationsmöten utan någon som helst möjlighet för hyresgästerna att påverka, eftersom planerna redan är satta: onödiga standardhöjningar som görs enbart med motivet att fastighetsägarna ska tjäna mer pengar på sina hyresgäster. 

Den rödgrönrosa majoriteten vill att Stockholm ska vara en stad för alla. Därför har vi slutat rea ut våra gemensamma tillgångar och satt stop för utförsäljningen av allmännyttan. Samtidigt har vi höjt byggtakten, det har inte byggts så mycket i Stockholm sedan miljonprogramsåren. Vi har också sänkt inkomstkraven för att få hyra en lägenhet, eftersom de flesta privata fastighetsägare ställer väldigt höga krav på fast anställning och bra lön. Ensamstående mammor, fattigpensionärer och studenter ska också ha råd att bo i vår stad. 

Men vi vänder inte utvecklingen på Stockholms bostadsmarknad över en natt. Bostadsbristen kommer att vara fortsatt stor, likaså trångboddheten som framför allt är ett problem i våra förorter. Att då chockhöja hyrorna i Husby gör bara situationen ännu värre. Bostadssegregationen och gentrifieringen ökar när allt fler låginkomsttagare tvingas flytta från sina hem. 

Feministiskt initiativ vill se en bostadsmarknad som är till för dem som bor, inte för fastighetsägarna. Rätten att ha någonstans att bo och en rimlig hyra ska inte vara reserverat för höginkomsttagare.