Debatt: Hur många ska falla ur ­innan kommunen reagerar?

På Uppsala Stadsmission möter vi människor som hamnat i hemlöshet av olika anledningar. Problematiken är ofta svår och komplex. Gemensamt för de flesta som kommer till våra verksamheter är deras oförmåga att planera och strukturera sin vardag. Och genom denna oförmåga får ofta människor inte det stöd de behöver. Vi ser allt fler med komplexa sociala problem och ohälsa som inte passar in i den snäva mall som samhället byggt upp. De får inte det stöd de behöver och faller mellan stolarna. Om Uppsala kommun inte agerar nu kommer allt fler människor hamna i utanförskap, vilket på sikt ökar kostnaderna. 

I en projektbeskrivning har kommunen föreslagit ett införande av metoden ”Bostad först” i Uppsala. Det är vi glada för eftersom vi drivit den frågan i flera år! Men vi undrar när det kommer att ske? Uppsala Stadsmission har dessutom inte blivit tillfrågade om dialogmöte. Våra anställda har stor erfarenhet och kännedom om målgruppen och borde vara en självklar del i projektet. När Bostad först väl införs i Uppsala är det ju viktigt att metoden får de faktiska förutsättningarna för att kunna fungera optimalt. Kommunen behöver ge projektet en chans genom att ta tillvara andra erfarenheter i landet och samarbeta lokalt med andra organisationer som Uppsala Stadsmission.  

Varje dag möter vi hemlösa som sover på offentliga toaletter, i källare och garage. Många av dem har ett högt förtroende för vår verksamhet. Vi möter dem ju redan på Mikaelsgården där vi erbjuder mat, aktiviteter och stöd i kontakt till närstående och myndigheter. Våra medarbetare har ofta den helhetsbild av människan som kommunen saknar eftersom samordningen mellan kommun och landsting inte fungerar.  

Under den senaste tiden har det blivit tydligt för medarbetare inom Stadsmissionen att behovet av ett stöd i hemmet ökat. Vi träffar människor som varit hemlösa under en längre tid, som fått lägenhet, men som inte klarar av kraven som en egen bostad innebär. Det är många som blir sittande stirrande in i väggen. Andra öppnar inte sin post, eller så samlar de på sopor och tidningar. En som fick bostad under förra året hade inte ström under hela hösten utan att någon myndighet reagerade. De som borde ha kontakt med socialtjänsten släpper inte in socialtjänsten i boendet eftersom de är rädda för myndigheter. I dag är en person som bor i bostad med socialt kontrakt skyldig att släppa in kommunen, men i många fall vägrar just den boende att öppna dörren. I stället har det varit Uppsala Stadsmission som gjort hembesök hos dessa personer. Vi får alltså redan i dag gå in till personer som inte kommunen når. Att inbjuda oss till aktiv medverkan i projektet Bostad först skulle effektivisera metoden och göra den bra mycket smidigare. 

Uppsala kommun och även landstinget behöver en tydligare samordning sinsemellan och även en think-outside-the box-mentalitet. Det går inte att vara så fyrkantig när det gäller människor! För vi är ju aldrig fyrkantiga. Vi vill se en nära dialog mellan oss och Uppsala kommun eftersom ”Bostad först” förutsätter samarbete mellan den det gäller, ideell sektor och myndigheter.