Debatt: Hur fungerar kapitalismen i verkligheten?

Vi lever i en värld då klyftorna ökar med en i det närmsta explosionsartad hastighet. Under veckan presenterade välgörenhetsorganisationen Oxfam nya siffror över den globala förmögenhetsfördelningen. 80 personer – färre än vad som ryms i en spårvagn – äger mer än vad den fattigaste hälften av jordens befolkning äger tillsammans. Om inget förändras räknar Oxfam med att världens rikaste hundradel nästa år kommer att äga mer än alla oss andra tillsammans. I denna tid finns det en radikal sprängkraft enbart i att påtala hur makt och kapital är spritt. Går det ens att se hur världens resurser fördelas utan att bli socialist?

Högern hävdar att kapitalismen och marknadsliberalismen lyfter världen ur fattigdomen. Och visst, det går inte att förneka att kapitalismen har inneburit framsteg jämfört med samhället vi hade där före. Men lika omöjligt är det att påstå något annat än att de allra flesta skulle tjäna på ett ekonomiskt system där resurserna fördelades jämlikt. Under nyliberalismen har den förhärskande teorin varit att om de rika bara får bli ännu rikare så kommer alla så småningom att tjäna på det, så kallad ”trickle-down economics”. Idag ser vi de verkliga resultaten; ökande inkomstskillnader och klassorättvisor.

Den djupa ekonomiska krisen, som fortfarande formar den politiska och sociala utvecklingen i vår del av världen, har inte varit en kris för alla. I krisens spår har orättvisorna fortsatt att öka – i USA har den rikaste procenten lagt beslag på 95 procent av tillväxten sedan 2009. Men den ökande ojämlikheten är också en viktig bakgrundsfaktor till krisen. När en större del av den växande ekonomin blivit vinster till ägarna istället för löner till de arbetande, har hjulen behövts hållas igång genom en omfattande kreditexpansion. Tillsammans med avregleringarna av finansmarknaderna leder det till att finansiella bubblor skapas och slutligen exploderar.

De globala orättvisorna är inte slumpmässiga utan helt logiska konsekvenser av ett ekonomiskt system där makten över ekonomin ligger i ett fåtals händer. Resursbrist är inte problemet. Det finns idag tillräckligt med resurser för att ingen ska behöva vara fattig och för att alla ska kunna leva ett drägligt liv. Problemet är istället hur resurserna fördelas.

Den växande ojämlikheten har inom den akademiska debatten blivit en allt viktigare fråga under de senaste åren, inte minst genom den franska ekonomen Thomas Pikettys studier av inkomst- och förmögenhetsfördelning genom historien. Frågan är när den politiska debatten kommer ikapp? För att vända utvecklingen och lägga grunden för en ny riktning mot jämlikhet och rättvisa krävs det politiska initiativ. Var finns förslagen om förmögenhetsskatt? Åtgärderna för att minska finanskapitalets makt? Strategin för att öka löneuttaget på vinstjaktens bekostnad? Med största säkerhet har inte ens vänstern alla de nödvändiga svaren, men nu är det hög tid att vi börjar skaffa dem.

Ofta får vi höra att socialismen är en fin tanke som inte fungerar i verkligheten, men frågan är om kapitalismen gör det? I en tid då klyftorna växer snabbt, en miljard människor svälter och jakten på ständig tillväxt och vinstmaximering får ödesdigra för klimatet, står det klart att ett annat ekonomiskt system är nödvändigt. Utmaningen för den internationella vänstern är att lyckas förmedla att en annan värld också är möjlig.

Stefan Lindborg, förbundsordförande Ung Vänster