Debatt: Hög tid att agera mot övergreppen i Vitryssland

Tvångsarbete, hemlösa som skickats till arbetsläger och andra människorättskränkningar har förekommit i direkt samband med Vitrysslands arrangemang av Ishockey-VM i Minsk. Det är dags för svenska ishockeyförbundet (SIF) och dess sponsorer att sluta blunda för övergreppen, skriver LO-TCO Biståndsnämnd och Swedwatch i en gemensam debattartikel.

På lördag spelar Tre Kronor sin premiärmatch på den splitternya Tjyzjouka arena i Vitrysslands (Belarus) huvudstad Minsk. En ny rapport från Swedwatch och LO-TCO Biståndsnämnd visar att just denna arena byggts med hjälp av organiserat tvångsarbete. Studenter och andra Minskbor har tvångsinkallats för att jobba gratis, utan skyddsutrustning, för att få arenan klar i tid och till så lågt pris som möjligt.

Regimen har på flera sätt försökt ”rensa upp” inför det stora arrangemanget. Bland annat har hemlösa och andra ”oönskade element” körts bort från staden och skickats till så kallade medicinska arbetsläger, som funnits i Vitryssland sedan sovjettiden. Trycket på landets redan hårt utsatta journalister, människorättsförsvarare och oppositionella har också ökat. 

Samtidigt har det internationella ishockeyförbundet (IIHF), med aktivt stöd från SIF, ställt sig bakom Vitrysslands VM-arrangemang utan att ställa krav på mänskliga rättigheter och schysta arbetsvillkor i förberedelserna. Inte heller har detta föranlett någon reaktion från SIF:s sponsorer.

Detta är förvånande eftersom landet sedan tjugo år styrts av en diktator. Tvångsarbete och andra kränkningar av mänskliga rättigheter tillhör vardagen för många invånare. Tortyr förekommer och som enda land i Europa verkställs dödstraff. Här finns också ett stort antal politiska fångar och flera regimkritiker har i den vitryska närhistorien försvunnit spårlöst. Idrottsarrangemang har tidigare använts som reklamjippon för repressiva stater. Flera rapporter från OS i Peking 2008, Sotji 2014 och de pågående förberedelserna inför Fotbolls-VM i Qatar 2022 visar dessutom att situationen för mänskliga rättigheter tenderar att förvärras när sådana stater förbereder stora sportevenemang.

Svenska ishockeyförbundets huvudsponsorer är Bauhaus, Scandic Hotels, Svenska Spel, Škoda och Kyocera. De tre sistnämnda har förbundit sig att följa FN:s Global Compact och OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Detta innebär att de har åtagit sig att minimera negativ påverkan på mänskliga rättigheter i all sin verksamhet. Ändå saknar samtliga av sponsorerna enligt rapporten rutiner för att analysera risker rörande mänskliga rättigheter i sina sponsoravtal, och inga specifika krav har ställts på Svenska ishockeyförbundet. Om sponsorerna inte ser ett de kan förhindra att den sponsrade verksamhetens kränker mänskliga rättigheter, ska de enligt FN överväga att avbryta affärssamarbetet.

Det kanske mest uppseendeväckande är att statliga Svenska Spel – som enligt statens ägarpolicy ska ”vara ett föredöme och ligga i framkant i arbetet” när det gäller mänskliga rättigheter – inte har agerat. Resultatet är att Svenska Spel genom sin sponsring står i direkt samband med allvarliga människorättskränkningar.

De övergrepp vi nu ser i Vitryssland måste bli en väckarklocka för både Svenska ishockeyförbundet, sponsorerna och hela idrottsrörelsen att börja ta ansvar. Därför bör Svenska ishockeyförbundet som ett första steg inrätta en offentlig människorättspolicy som täcker all dess verksamhet, samt sätta press på Internationella hockeyförbundet (IIHF) att göra detsamma.

Sponsorerna måste börja leva upp till sina åtaganden enligt FN:s och OECD:s riktlinjer. Tillsammans med Svenska ishockeyförbundet skulle de kunna påverka IIHF att sluta tilldela diktaturer hockey-VM utan vare sig riskanalys eller specifika krav kring mänskliga rättigheter. Svenska staten måste se till att Svenska Spel följer principerna för statens ägardirektiv när det gäller sponsringsverksamheten.

Låt det här bli sista gången som idrottsrörelsen lånar ut sitt goda namn till arrangemang som kränker människors mest grundläggande rättigheter.

Kristina Henschen, Chef för LO-TCO Biståndsnämnd
Viveka Risberg, Kanslichef på Swedwatch