Debatt: Historien upprepar sig

Att historien upprepar sig är ett talesätt som är väl etablerat. Det farliga med det talesättet är att det först verkar vara när händelser har blivit historia som vi kollektivt ser att de var en upprepning. I vår samtid finns paralleller till historien på många sätt. Jag tänkte här gå igenom några för att belysa det allvarliga i dagens polariserade politiska debatt.

1933 hade det stortyska riket haft politisk instabilitet under en längre tid. Svaga regeringar hade avlöst varandra och de interna maktstridigheterna hos den politiska eliten hade skapat osäkerhet. Naturligtvis hängde allt detta samma med den ekonomiska krisen som kännetecknade 1930-talet – en kris som gjorde att ”vanligt” folk fick det märkbart sämre. 1920-talet hade även inneburit en relativt fri och progressiv tid då det kom till att bryta med traditioner. I denna tid av politisk instabilitet, ekonomisk kris, folkligt missnöje och utveckling av det traditionsbundna samhället kom ett parti och lovade det motsatta.

Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, NSDAP, satte ord på den oro och det lidande folk kände i och med den ekonomiska krisen. Partiet hittade syndabockar bortom det ”egna” folket och bortom de traditioner som partiet tillskrev sitt folk. Genom ett val, samt genom ett odemokratiskt agerande då valet väl var genomfört, tog NSDAP makten och tvingade den stortyska staten att agera efter sin ideologi. En ideologi om vi och dem, tankar om att vi, de ”rena” tyskarna, är mer värda än de andra och tankar som gjorde det okej att konstruera en fiende av en medmänniska. 

Kortfattat var det som NSDAP sa till folket detta: Politikerna fattar inte vad som händer. Vi ser att ni har det svårt. Självklart beror det inte på er, det tyska folket. Nej, självklart beror det på de andra, de som inte delar vår kultur och ras.

Min tanke är nu att fler än jag känner igen detta skeende och denna retorik. I Sverige har vi idag i riksdagen ett parti, SD, som flertalet gånger har upprepat sitt mantra att politikerna inte förstår vad som händer och att de är oförmögna att göra något åt situationen. Situationen beskrivs av SD som att allt är dåligt i Sverige men genom att bevara de svenska traditionerna och folket (utan att förstå att dessa är konstruerade begrepp) kan SD ge oss svenskar stabilitet och välfärd. Att de definierar de svenska traditionerna och det svenska folket genom att säga vad de inte är och vilka som inte tillhör klingar igenkännande från 1930-talets nazityska och fascistiska retorik. Vi svenskar har inte gjort något fel, det är de andra, de som kommit hit som har fördärvat. 

Ungefär så verkar SD:s svar vara på allt och lite till. Om vi lägger till det aktuella politiska och ekonomiska läget får vi en bild som i mycket liknar 1930-talet. Ekonomiska kriser har gjort att den välfärdsstat som majoriteten är van att lita på har svikit. Det politiska ledarskapet verkar sakna kapacitet att beskriva framtidsvisioner. Och det parlamentariska läget är väldigt skört. I detta har SD kunnat växa fram och vinna röster. Att man i detta budskap inte finner selektiviteten hotande måste väl tolkas som uppgivenhet, girighet eller dumhet av dem som ger sin röst till SD.

Den senaste utvecklingen är att SD:s partiledning uppmanar sina riksdagsmän att inte bry sig om det parlamentariska arbetet utan istället, i en organiserad kampanj, mobilisera massorna mot dem som inte är vi. I detta blir likheterna med nazisternas maktövertagande i Tyskland på 1930-talet väldigt skrämmande. Lägg till tecken i tiden som att 17 flyktingboenden har brunnit i Sverige i år och att det rasistiska hatet ökar både i Sverige och i Europa så blir läget akut. Nästa steg för SD är kanske att bränna och fördärva kultur som inte anses vara svensk för att än mer förstärka de historiska vingslagen.

Jag antar att alla vet om den massiva död som NSDAP:s maktövertagande innebar. Hur detta försatte en hel värld i skräck och systematiskt rensade ut alla som inte tillhörde den konstruktion av Vi som sanktionerades. Är det detta som SD:s väljare och sympatisörer vill återskapa?

Historien upprepar sig själv, men kanske är det så att den gör det när vi inte vågar se vad som händer och stoppa det innan det sker.