Debatt: Hazarerna är en folkgrupp utsatt för etnisk rensning

För 125 år sedan utsattes hazarerna för ett folkmord. Är ett nytt på gång?

Den som skapade Afghanistan som en enhetlig stat var en despot. På 1860-talet besegrade Amir ’Abd  al-Raman Khan sina rivaliserande släktingar  och gjorde sig till enväldig emir.

England hade då invaderat Afghanistan men förklarade sig villiga att dra tillbaka sina styrkor om Rahman Khan garanterade att hålla stånd mot en eventuell rysk aggression. Engelsmännen gav ett årligt stöd på 1,8 miljoner rupies.

Rahman Khan införde nya och högre skatter på mark och handel. Det ledde till uppror som slogs ner med järnhand. Emiren hade byggt upp en stående armé på hundra tusen man. Tadzjiker och uzbeker gjorde uppror men besegrades och stora grupper fördrevs. Emiren var sunnimuslim och mördade eller fördrev shiitiska mullor när han inte behövde deras stöd mot andra grupper. Uppgifter finns om mer än hundra tusen fängslade på 1890-talet.

Den befolkningsgrupp som drabbades värst var hazarerna. De hade redan en historia av förtryck bakom sig. Hazarerna som i huvudsak var jordbrukare i centrala bergiga delar av Afghanistan drabbades av konflikter med nomadiserande andra grupper som gjorde anspråk på deras mark. De fick inget stöd av emiren och startade då ett uppror 1888. Såväl nomaderna som emiren var sunnimuslimer men hazarerna shia.

Upproret slogs ner av Rahman Khan med extrem grymhet. Vissa uppgifter visar att 60 procent av de hazariska männen mördades. Vittnen har tagit bilder på pyramider av dödsskallar. Rahman Khan hade avskaffat slaveri som hade gamla anor i Afghanistan men återinförde det nu för hazarer. Kvinnor och barn såldes på slavmarknaderna i Kabul och Kandahar. Emiren lät själv fastställa priserna: 100 rupies för en ung kvinna, 50 för en tolvårig pojke eller flicka och 30 för yngre. Nästan alla välsituerade familjer – i allt väsentligt pashtuner – ägde en eller flera hazarslavar. Många såldes också till Indien.

Föga om detta folkmord och fördrivning har blivit känt. De engelska kolonisatörerna undviker ämnet och Rahman Khan beskriver i sina memoarer bara ett ytterligare uppror som slagits ner.

Sedan dess har hazarerna nedvärderats och diskriminerats. De beskrivs på samma sätt som ”tattare” och ”zigenare” förr gjordes i Sverige. Som ”smutsiga” och tjuvaktiga. En viss förbättring skedde på 1900-talet men förtrycket ökade när talibanerna kom till makten. Talibanerna är fundamentalistiska sunnimuslimer och har uttryckt att hazarena ”inte är muslimer utan avfällingar som man kan döda”.  Flera massakrer skedde under talibanernas styre, till exempel mördades över tusen hazarer i Marif-I-Sharif 1998.

Befolkningsstatistiken från Afghanistan är inte tillförlitlig. Totalbefolkningen uppges uppgå till mellan 28 och 33 miljoner. Cirka 40 procent är pashtuner, 25 tadzjiker och mellan 10 och 15 vardera hazarer och uzbeker. Hazarerna skulle då uppgå till mellan tre till fyra miljoner. Samtidigt hävdas att hazarerna utgör merparten av de 2,5 miljoner afghaner som flytt till Iran. De flesta ensamkommande ungdomar som flytt till Sverige är hazarer.

För närvarande råder ett fullskaligt krig i Afghanistan. Talibanerna bekämpar den korrumperade regeringen. Olika krigsherrar försöker få makt i sina klanområden och slåss omväxlande med talibanerna och regimen.

De senaste dagarna har talibanerna attackerat en del byar i Uruzgan och Ghazni där sedan gammalt hazarer bor (och som av Migrationsverket betraktas som ”säkra”). Massakrer har skett och kvarlevande har flytt till storstäderna. En lokal krigsherre försökte bjuda motstånd men dödades tillsammans med hela sin släkt. Områdena har ingen militär betydelse. Attackerna måste ses som enbart riktade mot hazarerna.

Det finns afghankännare, både forskare och journalister, som betecknar rensningen av områdena som ”genocide”, folkmord. I synnerhet som det tycks ske med regeringens passiva stöd. Den har inte avdelat något militärt stöd till områdena. I Afghanistan pågår både ett inbördeskrig och en etnisk rensning.