Debatt: Handlingskraft krävs för att lösa lärarbrist

Statistiken från Skolverket talar sitt tydliga språk. Idag saknas cirka 60 000 behöriga lärare och bristen tycks växa till nära 80 000 fram till början på 2030-talet – om inget görs. Politiker på alla nivåer måste börja ta större ansvar för ett genuint samhällsproblem.

Men det är tämligen tyst i valrörelsen om bristen på behöriga lärare. Anser inte de politiska partierna att varje barn och elev har rätt att utbildas av välutbildade behöriga lärare?

Det vore minst sagt anmärkningsvärt med tanke på hur mycket effekten av lärares insatser betyder. Varje elev som lämnar skolan för att delta i samhällsbygget gör det med den kunskap, trygghet och självkänsla undervisningen i skolan gett dem. Lärareffekten sträcker sig över hela karriärer och livsresor. Så när samhället tillåter en så stor brist på lärare som nu råder, så slarvar man med framtiden.

Skulle Skolverkets prognos bli verklighet ser det ut att ta närmare 40 år innan lärarbristen är löst. Det innebär att inte bara de som föds idag, utan även deras barn kommer att möta en skola där det saknas kompetenta och behöriga lärare. Väldigt mycket lärareffekt går därmed förlorad.

Samtidigt talas det om att det är som kunskapsnation Sverige ska möta framtiden. Då går det inte att vänta 40 år. Fullt fokus måste ligga på lösningar som stärker läraryrkets attraktivitet. Allt annat är ett svek mot alla barn och elever.

Men det är också ett svek mot allas vår framtid. Lärarbristen kan ingen rycka på axlarna åt, den drabbar hela samhället. Den påverkar kompetensförsörjningen, företagens möjligheter att rekrytera, liksom kvaliteten i sjukvården och all annan samhällsservice.

Så vad behöver göras? Det första de politiska partierna måste inse är att det behövs konkreta insatser som gör läraryrket mer attraktivt både för den som funderar på att bli lärare, liksom för den som överväger att lämna yrket och för att locka tillbaka alla som valt att lämna yrket.

Nästa regering behöver ta ett stort strategiskt ansvar för att höja lärarlönerna. Kommunerna och de fristående skolorna måste pressas att satsa uthålligt på lärarnas löner många år framöver, så att gapet till alternativa yrkesval minskar.

Men högre löner räcker inte. Läraryrket är idag förknippat med hög arbetsbelastning och en tung administrativ börda. Allt mer ska dokumenteras och rapporteras. Därför är det hög tid att rensa i den administration som ålagts lärarna. Låt lärare vara lärare – inte administratörer. De politiska partierna måste börja kvalitetssäkra sina skolreformer, så att de inte medför att lärares arbetsbelastning ökar.

Vidare behöver kompetensutveckling och karriärmöjligheter förbättras i skolans alla delar. Lärare och skolledare ska inte behöva betala ur egen ficka eller använda sin fritid för att utveckla eller bredda sin kompetens. Huvudmännen och staten måste tillsammans ta ansvar för ett system som stärker såväl rätten som tiden till kontinuerlig kompetensutveckling.

Ett stärkt studiestöd till yrkesaktiva som väljer att studera till lärare, liksom bättre möjligheter att kombinera lärarutbildning med arbete är ytterligare sätt att kunna rekrytera fler blivande lärare. Särskilt lärarutbildning som sker integrerat med arbete som lärare har visat sig framgångsrikt och skulle kunna gå att bygga ut kraftigt.

Det är dessutom nödvändigt med en starkare finansiering till högskolorna för att dels ge kompletterande kurser för yrkesverksamma lärare som saknar behörighet och dels för att validera de kunskaper som många lärare redan har, trots att de saknar den formella utbildningen.

Det finns med andra ord lösningar på lärarbristen. Men för att få lösningarna på plats krävs politisk handlingskraft. Därför förväntar jag mig fler konkreta besked från de politiska partierna om hur de tänker bidra till ett attraktivt läraryrke.