Debatt: Hårda tag-politiken ser barn bara som förövare

Nyligen publicerades Brottsförebyggande rådets Skolundersökning för 2023. Rapporten publiceras varje år och visar att barn och unga både deltar i kriminella handlingar och blir utsatta för brott i väldigt hög utsträckning. Nästan hälften av eleverna i årskurs 9 har blivit utsatta för brott. 

Hittills har fokus från media – och regeringen – varit på att ta hårdare tag mot kriminaliteten. Fokus har legat på de som begår kriminella handlingar. Men vi på Rädda barnens ungdomsförbund vill se ett större fokus på de som utsätts.

Det är katastrofala siffror. 

Nästan hälften av alla som svarat på enkäten har utsatts för stöld, misshandel, hot, rån eller sexualbrott minst en gång under de senaste tolv månaderna. Det är katastrofala siffror. Unga ska inte behöva bli utsatta för brott. Och absolut inte i den utsträckningen. 

För att leva upp till Barnkonventionen och barns rättigheter så ska unga få tillgång till en trygg uppväxt - fri från brott och utsatthet. Fokus hos regeringen ligger istället på hårdare straff och misstänkliggörande åtgärder. 

Insatser för att unga inte ska gå med i kriminella nätverk diskuteras flitigt. Det är främst hårdare tag och fler poliser som föreslås. Även om debatten saknar nyansering så är det bra att man inte vill att unga ska begå kriminella handlingar. Dock behöver större fokus läggas på sociala insatser, som utrotar social utsatthet – för att nå de verkliga orsakerna till att barn och unga hamnar i kriminalitet. Endast då kommer vi kunna vända utvecklingen.

Men diskussionen behöver också inkludera de som utsätts för brott. Trots att utsattheten kan få förödande konsekvenser. Att växa upp i ett samhälle som misstänkliggör en och i en klass där man utsätts för brott, så finns risken att man slutar lita på samhället. Eller väljer att inte längre gå till skolan. Enligt rapporten så är dock förtroendet för polisen relativt högt. Men hur är det med rättsväsendet? Och andra människor rent generellt? 

Rapporten visar att de som blir utsatta i större utsträckning befinner sig i en social utsatthet. Den största andelen utsatta elever är de vars familjer har svaga ekonomiska resurser, skilda eller separerade föräldrar eller föräldrar som saknar arbete. 

Det borde vara kompassen kring var man lägger krutet i frågan om ungdomar och kriminalitet. Bland annat genom att säkerställa ekonomisk trygghet för familjer. Genom att säkerställa ett socialt säkerhetsnät för barn och unga så arbetar man preventivt mot att bli utsatt för brott. 

Men var är regeringen i allt detta? 

Det sägs att det är en del av gängens strategi att rekrytera barn och unga. Men vad är då regeringens motstrategi? Istället för att se till att gängen inte kan nå barn och unga inför man visitationszoner och angiverilagar. Tidöavtalet innehåller dessutom fler förslag som skulle slå väldigt hårt mot barn och unga. I stället för att säkerställa social trygghet, rätten till en meningsfull fritid och trygg skolgång så att människor aldrig hamnar i kriminalitet, så vill man vänta och straffa människor som redan hamnat där. Det handlar om att sätta dit människor, inte om att skapa trygghet för unga som utsätts. Där tycker vi att man behöver tänka om. 

Konsekvenserna av politiken som förs kan bli enorma. Både för individen och samhället. Det är dags att lämna de hårda tagen och arbeta med förebyggande åtgärder så unga slipper bli utsatta för brott.