Debatt: "Gör Stockholms län konstnärligt attraktivt"

För att partiernas breda penseldrag ska bli konst behövs mer färg i burken. Vilka konkreta förslag har Stockholms politiker för att skapa ett livskraftigt och vitalt konstliv och erbjuda anständiga arbetsvillkor för konstnärer?

När det kommer till konst och kultur tar politikerna gärna fram den breda penseln. Partiernas kulturpolitiska manifest är lovsånger till kulturen. Den beskrivs som en ”språngbräda” för vår kreativitet och våra sinnen. Även FN sjunger med i kören i en ny rapport: En fri konst är central för demokratin och för vår förståelse av att vara människa. Och även forskningen som visar hur offentliga satsningar på kultur kan generera ett 20 gånger större samhällsekonomiskt värde tillbaka.

Allt detta är bra och viktigt. Problemet uppstår i glappet mellan den ljusa bild som målas upp av konstens betydelse och den verklighet som många av oss konstnärer möter.

58 procent av konstnärerna i Stockholms län har en taxerad månadsinkomst på mindre än 13 300 kronor, visar en ny undersökning från Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF). Det kan jämföras med att den genomsnittliga månadsinkomsten som är 26 383 kronor i Stockholms län, enligt SCB. Konstnärsenkäten visar också att nästan sju av tio konstnärer i Stockholms län arbetar med annat än konsten för att kunna försörja sig. Det är ett slöseri med länets kreativa och konstnärliga resurser.
 
Staten bör bidra till att skapa bättre förutsättningar för Sveriges konstnärer. Genom www.kulturvalet.se verkar vi för att regeringen ska investera minst en procent av statsbudgeten i kultur, vilket skulle frigöra ökade resurser till regionala satsningar på bild- och formkonsten.

Utvecklingen är oroväckande för Stockholms län som konstregion och det finns en hel del som landstings- och kommunpolitikerna själva kan göra.
 
Vill man att konstnärer ska bo och verka i länet behövs en strategisk handlingsplan som tar ett helhetsgrepp på bild- och formkonsten. Hur kan den konstnärliga kompetensen användas i samhälleliga utvecklings- och planeringsprocesser? Vilka konstnärliga utvecklingsprojekt skulle kunna sjösättas? Vad kan göras för att fler utställningsarrangörer i länet ska kunna följa MU-avtalet fullt ut, det avtal som ska ge konstnärer betalt både för att visa sin konst och för den arbetstid hen investerar i en utställning?

Ett annat område är den offentliga konsten som bidrar till intressanta och attraktiva gemensamma miljöer och som även når medborgare som inte aktivt söker sig till utställningar. Trots att kvalitén i de offentliga rummen har stor betydelse för att locka nya invånare och turister, är arbetet med den offentliga konsten fortfarande eftersatt på många ställen.

För att partiernas breda penseldrag ska bli konst behövs mer färg i burken. Vilka konkreta förslag har Stockholms läns kommun- och regionpolitiker inför valet för att skapa förutsättningar för ett livskraftigt och vitalt konstliv och erbjuda anständiga arbetsvillkor för konstnärer?

Emma Göransson, konstnär och ordförande KRO/KIF Stockholm

Katarina Jönsson Norling, konstnär, ordf. KRO och talesperson för www.kulturvalet.se

Johan Wingestad, konsthantverkare och ordf. KIF