Debatt: Glöm inte arbetarkvinnorna

För att bryta ojämlikheten mellan män och kvinnor krävs en feministisk politik som ser hur klass och kön samverkar och förstärker varandra, skriver tre representanter för S-studenter.

Den patriarkala könsmaktsordningen finns i alla samhällsklasser. Oavsett vilken dörr vi gläntar på ser vi mäns makt över kvinnor, och oavsett vilken arbetsplats vi beskådar gör sig den patriarkala ordningen påmind. För att bryta ojämlikheten mellan män och kvinnor krävs en feministisk politik som ser hur klass och kön samverkar och förstärker varandra.

Skillnader i inflytande och inkomst mellan könen återfinns inom alla samhällsklasser och anger ett ojämlikt maktförhållande. På samma sätt som den feministiska analysen måste kompletteras med ett klassperspektiv, måste klassperspektivet gå hand i hand med en feministisk analys. Det är vad vi S-studenter kallar klassmedveten feminism. Mot bakgrund av detta ser vi tre viktiga reformer som behöver genomföras:

1. Individualiserad föräldraförsäkring

S-studenter är övertygade om att den allra viktigaste feministiska reformen är att individualisera föräldraförsäkringen. Statistiken visar tydligt att i den ålder heterosexuella par skaffar barn ökar ojämställdheten. Det påverkar alla kvinnor, med eller utan barn. Kvinnans löneutveckling bromsas, hennes karriär möter hinder och hennes andel av det obetalda hemarbetet ökar. Det leder till livslånga konsekvenser i form av sämre ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet, lägre pension och till att könsroller cementeras. Detta borde således betraktas som en av våra viktigaste arbetsmarknadsreformer.

Att regeringen vill införa en tredje reserverad månad är ett efterlängtat besked. Men vi vill betona att det är ett väldigt litet, om än nödvändigt, steg. Erfarenheten och statistiken visar att det enda effektiva sättet att nå lika uttag är en individualisering. Männen måste börja ta mer ansvar över det obetalda hemarbetet. Oavsett klasstillhörighet är det vanligast att kvinnan utför mer hushållsarbete och tar ut mer av föräldraledigheten än mannen. Däremot vet vi att det är arbetarklassens kvinnor som skulle tjäna ekonomiskt mest på ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen. En individualisering av föräldraförsäkringen är därmed en klassmedveten feministisk reform.

2. En välutbyggd välfärd

Välfärdssektorn är en kvinnodominerad sådan. En god och generell välfärd är därför en av våra viktigaste jämställdhetsfrågor. En nedmonterad välfärd ger många kvinnor en ohållbar arbetssituation i form av stress, ohälsa och dåliga arbetsvillkor. Riksrevisionen uppskattar att 1,3 miljoner vårdar en närstående och att de flesta av dem är kvinnor. De pekar på att nedskärningarna inom vård och omsorg är en bidragande orsak till den ökade anhörighetsomsorgen.

3. Lika lön för lika arbete – och olika arbete

Lika lön för lika arbete är grundläggande för jämställdheten. Vi ser en könsdiskriminering över hela arbetsmarknaden. Samtidigt vet vi att det är arbetarklassens kvinnor som har de sämsta lönerna. Låga löner ger låg pension och dåliga arbetsvillkor göra att många kvinnor sliter ut sig och tvingas avsluta yrkeslivet med sjukskrivning, vilket i sin tur försämrar pensionen ännu mer. Det handlar bland annat om att ge kvinnor rätt till heltid, åtgärda den strukturella lönediskrimineringen och genomföra återkommande lönekartläggningar. Men lika viktigt är lika lön för olika arbete. Vi har en arbetsmarknad skapad av män för män, där kvinnodominerade yrken bedöms som lågproduktiva och värderas därför lönemässigt mindre än männens. Det krävs en klassmedveten feminism för att åtgärda detta.

Talla Alkurdi, förbundsordförande S-studenter

Elin Carlsson, vice förbundsordförande S-studenter

Sverker Falk-Lissel, förbundssekreterare S-studenter