Debatt: Glöm aldrig Jina Amini – stoppa Irans könsaparheid

Israel och Iran/Hamas-konflikten har överskuggat allt annat, inte minst kvinnors situation och kränkningar av mänskliga rättigheterna i Iran. Mordet på Jina (Mahsa) Amini i Iran för två år sedan utlöste omfattande protester i hela landet och i övriga världen. Jina var från min gamla hemstad Saqqiz. Folkets reaktion på säkerhetstjänstens mord på Jina är följden av 45 år av ett utstuderat grymt kvinnoförtryck. Så länge har regimen tystat kvinnors röster med ett ständigt närvarande hot som inte sällan verkställts med långa fängelsestraff, tortyr och avrättningar. 

För hur många miljoner människor har inte dessa 45 år inneburit en förlorad ungdom? Människor som gärna hade velat ha ett annat liv, där man hade kunnat skratta och leva, älska och dansa, sjunga, studera och arbeta, uttrycka sina åsikter, på egen hand få välja väg i livet och vara fri att fatta egna beslut för sin egen räkning. De har utropat ett rungande nej till de islamistiska sharialagar – den könsapartheid – som gör kvinnor till halvmänniskor, som måste ha en förmyndare, en mans tillåtelse, när de ska resa, ansöka om pass och identitetshandlingar eller teckna ett bankkonto och så vidare. 

Mordet på Jina var droppen som fick bägaren att rinna över.

En kamp med livet som insats bemöts med direkt beskjutningar då över 800 personer främst ungdomar mördades på gatorna under massprotesterna. Hundratals unga flickor och unga män blev beskjutna rakt in i deras ögon på gatorna. De har förlorat ett eller båda ögonen. Vittnesmålen är många. Tusentals skolflickor bemöts med gasattacker i under skollektioner eller på rasterna. 

Dessa unga kvinnor och män protesterar även idag på olika sätt mot tvångsslöjan och sharialagar – mot regimen. De är medvetna och modiga och är inte villiga att underkasta sig regimens hänsynslösa förtryck. De kämpar för ett annat och friare liv, och de kämpar fortsatt med sina egna liv som insats. Förtryckarna har i åratal fängslat, torterat och dödat dem. Under dessa 45 åren har islamiska regimen mött folkets protester med ohämmat våld. Tiotusentals människor är fängslade och utsätts för barbariska former av tortyr och övergrepp. Var sjunde timme avrättas en person i Iran via hängning, bara under augusti avrättades över 90 regimkritiker. De flesta är unga personer som deltog i massprotesterna efter mordet på Jina Amini. 

Senaste två åren har islamiska staten Iran kommit med olika lagförslag för att förbjuda kvinnor och flickor som visar sitt hår i offentligheten. Men trots regimens barbari och hämnd på flickorna så fortsätter flickorna att trotsa regimen. De kör bil eller går på gatorna utan att täcka sitt hår,

De attackeras av moralpoliser och de misshandlas eller blir beskjutna. I mitten av augusti sköts en ung student, Arezo Badri. Hon befinner sig på sjukhus.

Flera kvinnor har fått avrättningsdomar senaste månaderna, bland dem finns kurdiska kvinnorättsaktivisten Pakhshan Azizi och den fackliga samordnaren Sharifa Mohamadi. Nobelpristagaren Narges Mohammadi har dömts till 13 år och tre månader fängelsestraff samt 154 piskrapp för sitt arbete för  mänskliga rättigheter. Zeynab Jalalian är en kurdisk politisk aktivist som fått livstidsstraff och ska sitta 16 år i fängelse. Hon är svårt sjuk men vägras besök av läkare  och medicin.

Sista veckorna i augusti har 23 av av dessa modiga  kvinnor – bland dem Nargez Mahammadi, Sepideh Qulian och andra modiga kvinnor i det ökända Evin-fängelset protesterar mot dödsdomen mot Sharifa och Arazo. Regimens miliser slog direkt till mot protesten och flera av kvinnor är svårt skadade, bland dem  Narges Mohammadi.

Detta är barbariskt och vi förväntar oss att Sveriges regering skarpt fördömer, att den kräver att en oberoende kommission från FN måste granska vad som händer i iranska fängelser. Tyvärr sitter flera politiska aktivister och journalister i förvar i väntat på att Sverige ska skicka hem dem direkt till avrättningar och tortyr. Sverige mmåste stoppa alla utvisningar av politiska aktivister och kvinnorättsaktivister till Iran. 

Med risk för sina liv tog iranska kvinnor och ungdomar i flera månader till gatorna i protest. På många håll har deras kamp vuxit till en bredare rörelse för demokrati och allas frihet. Man stred för kurders, beluchiers, arabers, turkars och andra minoriteters rättigheter. För första gången har unga män på allvar ställt upp för kvinnornas krav och kämpat tillsammans med dem.

Solidarisk kamp mot könsapartheid och för kvinnors frigörelse.

Det mod som vi sett hos kvinnorna och flickorna i Iran saknar motstycke. Låt oss därför samlas till en internationalistisk och solidarisk kamp mot könsapartheid och för kvinnors frigörelse.

Vad som sker just nu i Iran under en till synes lugn yta, som kan vara följden av bristande nyhetsrapportering eller ha orsaker som för ögonblicket inte är synliga, är svårt att veta. 

En anständig och demokratisk regering i Sverige borde självklart inte vara overksam. Den svenska kvinnorörelsen kan självklart inte heller vara det inför vad vi sett i Iran och Afghanistan. Ingen vet när bägaren rinner över nästa gång.

Vi vill att vår regering ska kräva:

• Att Sverige officiellt stöttar kvinnorna i Iran, och arbetar för att det internationella samfundet fördömer regimen och stoppar alla avrättningar i Iran. 

• Att Sverige i alla sina handels- och utrikespolitiska och andra kontakter med Iran tar upp frågan om kvinnors mänskliga fri- och rättigheter. 

• Att svenska organisationer och företag som fortfarande verkar i Iran ska bidra till att dokumentera övergrepp som sker.

• Att de beslut om EU-sanktioner som håller utformas mot regimen i Iran påskyndas och skyndsamt implementeras - exempelvis om terrorstämpling av Islamiska revolutionsgardet, som dagligen mördar och avrättar ungdomar och beskjuter unga flickor och därvid har siktet inställt på deras ögon för att göra dem blinda för resten av livet.

• Att Sverige lever upp till internationella konventioner, att kvinnor från Iran, Saudiarabien eller Afghanistan som utsätts för könsbaserad förföljelse i sina hemländer beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Inga av dessa kvinnor ska utvisas från Sverige. Sverige ska arbeta för att alla dessa kvinnor beviljas uppehållstillstånd i EU:s medlemsländer.

• Att Sverige stoppar utvisningar av flyktingar och asylsökande till Iran. 

• Att Sverige som enskilt land och inom EU kräver frigivning av alla ungdomar och kvinnor som sitter i Irans fängelse. 

• Att Sverige jobbar i EU för att stoppa avrättningar av dels Sharifa och Arezo, dels alla avrättningar i Iran.