Debatt: Ge troll och populister mindre medieutrymme

De som inte följer amerikansk politik har fått sig ett bryskt uppvaknande de senaste månaderna. Donald Trumps kandidatur har blottat en mottaglighet för naken populism och karismatiskt ledarskap i det mäktigaste landet i världen. I november skulle USA kunna ledas av en minst sagt olämplig person. Men Donald Trumps framgångar borde inte vara någon överraskning för de som har följt den offentliga debatten i västvärlden de senaste åren. I flera år har medierna belönat de som gapar högst med oförtjänt medieutrymme. Donald Trump är bara den hittills mest framgångsrika av dem.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I USA kallas han ibland för "teflon Don" på grund av sin förmåga att säga befängda saker och klara sig undan helskinnad. Uttalanden som för inte så länge sedan hade diskvalificerat en kandidat tycks endast göra honom starkare, vare sig han spekulerar om Megyn Kellys menstruationscykel, hånar en funktionshindrad journalist, försäkrar oss om att han absolut inte har ett litet könsorgan ("I guarantee you, there’s no problem. I guarantee it.") eller förolämpar hela nationer eller religioner. Hans okunskap ses som en märklig sorts styrka av hans anhängare, hans ändlösa flip-floppande väcker ingen ångerrätt hos dem, tvärtom; ju mer orealistiska hans förslag är desto högre blir entusiasmen när han står på podiet. Hur kunde det bli så här?

På internet har det länge cirkulerat ett uttryck som lyder: "Don’t feed the trolls" (mata inte trollen). Vilka trollen är borde alla veta vid det här laget. Det är de bittra, de hatiska, de som letar efter syndabockar för sina motgångar eller som gärna säger stötande saker för att framkalla en reaktion. Men de förtjänar inte hån och spe. De har ofta verkliga problem, liksom många av Trump-anhängarna. De kan vara arbetslösa eller underbetalda, kulturellt utstötta, negligerade. De kanske känner att deras land förändras för snabbt för deras smak. Eller så behöver de hjälp.

Men istället för att hjälpa har det republikanska etablissemanget lyssnat på och aktivt matat trollen, och närt de mest vansinniga idéerna som frodas i denna dunkla undervegetation. Genom åren har vissa republikanska senatorer och kongressledamöter anspelat på ras, hetsat mot hbtq spridit konspirationsteorier om klimathotet och spekulerat i att Barack Obama kanske inte är amerikan. Men nu när Donald Trump gör samma sak tvår de sina händer från honom. De moraliserar över sin egen skapelse. För att de inte kan kontrollera honom (än).

Donald Trump är en naturlig produkt av en stämning som sprider sig över hela västvärlden, där det som en gång i tiden betraktades som sunda värderingar numera kallas för politisk korrekthet av en växande skara människor. Vetenskapligt underbyggda diskussioner avfärdas som elitism. Att "säga som det är" har blivit synonymt med att demonisera människor och erbjuda enkla lösningar på komplexa problem. I den här uppochnervända verkligheten är det en dygd att vara dåligt insatt.

Och vad gör de amerikanska medierna? Enligt vissa beräkningar har Donald Trump fått 3,5 miljarder dollar i gratis reklam tack vare mediernas ständiga bevakning. Vulgaritet och enkla lösningar ger klicks och intäkter. Så istället för att informera sina medborgare om verkliga problem som hotar världen lät de Donald Trump bedriva sin enmansshow på bästa sändningstid. Senast klimatfrågan diskuterades på allvar i amerikansk tv var när Donald Trump lade fram teorin att alltihop var ett kinesiskt påhitt.

Det vore orättvist att skylla hans framgångar på media, då de endast svarar på den efterfrågan som finns bland tittarna. Däremot kan man invända mot hur de har bevakat honom. Rädslan för att bli kallad politiskt korrekt eller partisk har varit starkare än viljan att gå till botten med sanningen. Det finns en viktig skillnad mellan att vara objektiv och att vara neutral, men de amerikanska medierna har helt glömt bort den distinktionen.

I Sverige har vi länge diskuterat olika perspektiv på hur populister och troll bör bemötas, men deras politiska strategi är enkel och borde vara uppenbar för alla vid det här laget: 1) Säg eller skriv någonting chockerande. 2) Ditt klavertramp har blivit en riksnyhet. 3) När du väl står i det nationella rampljuset levererar du en mer finslipad version av det du tidigare sagt.

Det räcker nu. Vi har sett vad det kan leda till i USA, och vi ser liknande tendenser på hemmaplan. Om någon envisas med att sprida bevisligen falsk information eller förolämpa sina medmänniskor har hen ingen rätt att stå i rampljuset. Det finns gott om hatsajter och forum som kan absorbera denna galla. Vi andra har viktigare saker att prata om.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.