Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Ge oss en professionell arbetsmiljö nu

Hemtjänstarbetet har en lång historia av vara politiskt nedprioriterat, lågavlönat och slitigt, skriver debattörerna.
Hemtjänstarbetet har en lång historia av vara politiskt nedprioriterat, lågavlönat och slitigt, skriver debattörerna. Bild: Bild: Hasse Holmberg/TT

Dagens ETC

Trött och frustrerad efter en sommar i Stockholms hemtjänst skrev Hemtjänstupprorets Malin Åkerström om sitt jobb i en facebook-status som kom att delas över 24000 gånger. Många har upprörts av den verklighet hon beskriver. Vi som lever i den verkligheten vet att den måste förändras akut, skriver Hemtjänstupproret.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

”Hej då vidriga stress, hej då minst 13 ärenden per dag (…) hej då hemska städning i 5-rumsvåning på 40 minuter, hej då rädslan över att inte hinna med allt som står på ditt schema.” Så skrev Malin Åkerström på sitt facebook-konto i samband med att hon lämnade sitt sommarvikariat inom hemtjänsten. 

En dag i Stockholms hemtjänst kan, precis som Malin berättar, vara en mix av för många besök på för lite tid, för tunga ärenden med för få hjälpmedel, för mycket stress och ingen kisspaus, mycket ansvar, lite makt. Sommaren är slut och sommarvikarierna har gått hem. Men i Hemtjänstupproret är vi många aktiva, både timmisar och fast anställda, som kan vittna om att Malins beskrivning fortfarande är verklighet. 

Ja, vi har för många ärenden. För bara några år sedan skrev vi själva upp våra besök, som kunde vara omkring åtta stycken, på en liten lapp. Idag skulle den lappens storlek aldrig räcka till när vi har runt 15 på dagen och på ett nattskift så många som 60 stycken korta besök. Som ni förstår måste allt gå som på löpande band för att det ska fungera. Det är också från fabrikens värld hemtjänstens effektiviseringsmodell är hämtad. Men vad händer om det blir larm? Om en pensionär har ramlat?

Våra pressade scheman får självklart konsekvenser. Vi hinner inte utföra allt som behövs utanför kundernas hem. Vi hinner inte ha morgonmöten, ordentlig introduktion till nyanställda eller fortbildning för oss andra. Vi hinner inte noggrant dokumentera, planera och kommunicera om de äldre och sjukas hälsa. Nej, vi hinner heller inte alltid snabbt till en pensionär som har ramlat. Hur skulle vi kunna göra det när extra tid för oförutsedda händelser aldrig är utsatt på våra scheman? 

Det nuvarande systemet ger ersättning till hemtjänstutförare för ”tid hemma hos kund” och är inte anpassat efter att vårt arbete är mycket mer än så. Dessutom leder snåla biståndsbeslut till att vi inte ens hinner göra allt vi behöver eller vill hemma hos vårdtagarna. Personalomsättningen är också hög, kontinuiteten låg, visstidsanställningarna regel snarare än undantag. Allt för ofta är en arbetskamrat sjuk och vi andra får dela det schemat. Kanske hinner vi därför inte sköta en sängliggande människas hygien så noga som vi borde. Säkert hinner vi inte småprata så mycket som en ensam pensionär vill. 

Samvetsstress kallar forskningen den känsla vi har när vi går ifrån ett sådant möte. Den känsla som gör att personal kommer tidigare till jobbet eller går hem senare, utan betalt, bara för att hinna det som vi inte har förutsättningar till att hinna. Skådespeleri har blivit en hemtjänstarbetares arbetsuppgift. Att dölja stress genom att dramatisera fram en lugnt och tryggt kroppsspråk som försvinner så fort vi lämnat pensionärens bostad.

Hemtjänstarbetet har en lång historia av vara politiskt nedprioriterat, lågavlönat och slitigt. Att släppa vinstintressen loss i ett sådant yrkesområde har knappast minskat riskerna för exploatering av arbetskraften som i majoritet består av kvinnor och invandrade. Många orkar och vågar inte, år 2015, protestera öppet mot missförhållandena. Många verkar helst vilja bort, jobba med något annat. Samtidigt som färre vill jobba i hemtjänsten blir fler äldre. 

Hemtjänstupprorets krav på en bra arbetsmiljö är därför akuta. Vissa problem borde vara lätta att fixa. En till anställd på varje hemtjänstkontor skulle till exempel kunna göra underverk. Ta bort det enormt administrationskrävande tidsregistrerings- och ersättningssystemet ParaGå (som också har motsvarigheter i flera andra kommuner i Sverige) och låt vårdbiträden jobba med vård och omsorg istället för datorprogram. Mer personal och färre ärenden på schemat är förutsättningen för en professionell arbetsplats. Först då kan vi i personalen ha tid att kontinuerlig följa upp vårdtagarnas hälsa, lära oss av varandra och emellanåt ha en trevlig fikapaus ihop.

Våra krav är väldigt grundläggande och ambitiösa på en gång: Vi vill må bra, utvecklas och, ja faktiskt, ha roligt på jobbet. För vi vet det som borde vara självklart för alla, även politiker: Bara när personalen har en stimulerande och professionell arbetsmiljö får gamla och sjuka en hemtjänst att lita på.

Läs Malin Åkerströms facebookstatus här

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.