Debatt: Ge glesbygden återbäring för sina naturresurser

Glesbygden är åter på agendan i nationella forum. Nyligen visades ett talande reportage i SVT om skillnaden mellan norsk och svensk regionalpolitik. En politik som skapat förutsättningar för att kunna leva och bo i hela landet i vårt grannland Norge, medan motsatsen finns några mil därifrån på andra sidan gränsen – i ett av världens rikaste länder: Sverige.  

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Katrine Rönningen, forskningsledare vid Norska institutet för bygdeforskning, säger i reportaget: "Det handlar om vilja." Och det är så sant som det är sagt. Efter att Hela Sverige ska leva, Föreningen Sveriges vattenkraftskommuner och andra röster i årtionden har drivit frågan om återbäring på naturresurser har det viftats bort av svenska politiker. Men det har i stället varit en verklighet i Norge. Skillnaden är påtaglig och synlig. 

I reportaget kan man också se att även små kommuner i norra delen kan blomstra med rätt politik och rätt förutsättningar. I en annan jämförelse från 2013 mellan Nord-Trönderlag och Jämtland, som ligger på samma breddgrad men i två olika nordiska länder, kan man se att befolkningen har ökat med 6 500 personer på den norska sidan sedan 1990, medan man har tappat 9 500 invånare på den svenska under samma period. Även medelåldern är lägre, nyföretagandet bättre och det finns dubbelt så många företag inom jordbruket i det norska exemplet. 

Nu är det dags att svenska politiker visar viljan. Innan det är för sent. Utred och genomför återbäring på naturresurser. Låt skatten gå till den kommun där källan finns oavsett om det är skog, vattenkraftverk, vindkraftverk eller gruvnäring. Inför differentierade arbetsgivaravgifter och bygg ut den digitala infrastrukturen i hela landet. 

Låt inte den parlamentariska landsbygdskommitténs arbete bli ett alibi för att "man gör något" eller en radda tandlösa förslag som än en gång inte skapar någon förändring. Och framför allt: låt det inte bli ytterligare en hyllvärmare. Vi vill se en parti- och blocköverskridande överenskommelse som ger en regionalpolitik värd namnet i Sverige de kommande årtiondena så vi kan skapa förutsättningar för utveckling i hela landet. 

Om vi inte har både landsbygd och stad kommer konsekvenserna att bli katastrofala. I dag bidrar glesbygdskommuner med energiförsörjning, skogsintäkter och gruvnäring som är oerhört viktiga för svensk ekonomi. Endast på landsbygden kan matförsörjningen upprätthållas – en stads försörjning av timmer och livsmedel kräver en yta som är cirka 200 gånger större än själva staden och cirka 1 000 gånger för upptag av koldioxid, kväve och fosfor. Det finns en nödvändig symbios mellan stad och landsbygd, där det ömsesidiga beroendet i dag haltar. Medan resurser satsas i städer dräneras landsbygden på möjligheterna att utvecklas. 

Staden behöver landsbygden – Sverige behöver landsbygden – och nu är det dags att börja föra en politik som möjliggör att hela Sverige kan leva.