Debatt: Frukost och närvarande vuxna vore jämlika satsningar

Sedan några år har Göteborg haft en satsning som heter ”Ett jämlikt Göteborg”. Eftersom jag under några månader haft förmånen att vikariera som rektor på en skola i ett av de så kallade utanförskapsområdena, passade jag därför på att fråga de politiska partierna om hur de såg på ett jämlikt Göteborg.

Jag vet inte i vilken utsträckning våra elever upplever utanförskap, men jag vet att många elever bor i lägenheter där vi enligt svensk standard har olika funktioner i rummen. Sovrum, vardagsrum etcetera. Men bland våra elever kan det bo en familj i ett rum, en annan familj i ett annat och farfar och farmor i det tredje rummet. Och familjerna har oftast många fler än de knappt två barn per kvinna som är genomsnittet i Sverige.

Jag vet också att många barn kommer till skolan utan att ha ätit frukost så min enkla fråga till politikerna var om det inte vore en bra satsning på jämlikhet att ge alla barn i utsatta områden frukost. Det skulle både kunna göra något åt den stora ojämlikheten och göra så att barnen skulle orka med sin skoldag på ett bättre sätt. Dessutom är det ett bra och billigt sätt att få eleverna att känna sig välkomna till skolan.

Skolminister Gustav Fridolin och den nu bortröstade regeringen, satsar pengar för att bryta ojämlikheten. Och det är jättebra. Vi behöver förutom frukost, vuxna som kan engagera eleverna på rasterna så att de lär sig leka med gemensamma regler, samspela och samtala i grupper och rusa av sig om det är det som behövs. Eftersom det oftast är under elevernas raster som även personalen har rast är det en ständig brist på vuxna. Alternativt brist på vilo­pauser för personalen.

Så glad jag blev att staten satsar hela sex miljarder för att bryta ojämlikheten i skolorna, nu när Göteborg har samma mål. Pengarna kommer att betalas ut under tre år, fram till 2020. Sex miljarder till fattiga områden kan göra enorm skillnad och ge eleverna det stöd de behöver för att nå målen för skolan och göra social karriär, så att de slipper bo 20 personer i en trea även som vuxna.

Enligt skolministern ska pengarna användas till fler anställda, mindre klasser, fler i elevhälsan samt bättre kompetensutveckling av lärare (och mer som bygger skolan stark). Och det behövs verkligen. För att familjer som varit på flykt, barn som upplevt våld och död, trasiga familjer, barn utan skolgång, familjer från länder utan demokrati och rättssystem, ska kunna fungera i en gemenskap.

Så nu har Göteborg sökt (och fått?) 41,5 miljoner av dessa för år 2018. Pengarna har man lagt inom ram, vilket innebär att det fördelas enligt Göteborgs ordinarie resursfördelningssystem, till skolorna.

Det jag kunnat utläsa är att 21,5 miljoner behålls centralt till elevhälsa och modersmål och 20 miljoner fördelas till skolorna, enligt resursfördelningssystemet som efter beslut i den interimistiska grundskolenämnden ska fördelas så att 81 procent delas lika mellan alla grundskolor och 19 procent fördelas enligt socialt index. Det betyder att i stället för en satsning på ekonomiskt missgynnade och utsatta områden, så får alla skolor lika del av 4/5 av de pengar som enligt skolministern är en historisk satsning för att bryta bristen på jämlikhet.

Av 41,5 miljoner är det alltså bara 3,8 miljoner som fördelas enligt socioekonomiskt index. Av dessa är det 1/3 som går till de fattigaste och mest utsatta områdena, det vill säga 1 267 000. Det innebär att det bara är tre procent av det ursprungliga beloppet, som ska skapa jämlikhet och öka förutsättningarna för dem det är riktat till.

På vår skola skulle det möjligen kunna betala frukost, men pengarna räcker inte till en enda tjänst. Och eftersom pengarna ligger inom ram kommer de bara att försvinna ner i de hål som det stora behovet skapat i den redan alldeles för lilla budgeten.

Det blir måhända mer elevhälsa och modersmål, vilket behövs. Men det skulle framför allt behövas fler vuxna som kan hjälpa eleverna att hantera de konflikter och tillkortakommanden som har sin utgångspunkt i deras utsatta situation, med alla olika normsystem som ska anpassas till varandra och den språkliga svårigheten att använda medelklassvenska som utgör normen i den svenska skolan.

Med fler vuxna skulle vår skola ha åtminstone en rättvis chans att bidra till ett mer jämlikt samhälle. Men då måste den socioekonomiska viktningen vara större är tre procent.

På vår skola har vi i alla fall fått frukost och det betalar Balder, det privata bostadsbolaget som äger husen våra elever bor i.

Så var det med den satsningen på jämlikhet.